Vi har nåtts av det tråkiga beskedet att docent Stig Aaro gått bort 80 år gammal.
Stig föddes i Pajala, Norrbotten 1941. Hans mor var lärarinna och föräldrarna var noga med att alla tolv barnen skulle få en bra utbildning. Stig fick tidigt lämna hemmet för att ta studenten och läsa till läkare, men det lyste igenom att han hela livet saknade sin hembygd.
Författaren Mikael Niemi har genom sina fiktiva skildringar av Tornedalen ökat vår förståelse för folket från denna bygd.
Stig blev aldrig någon stadsbo utan trivdes bäst i naturen. För honom var det viktigt att ta hand om skog, mark och vatten på den egna gården.
Stig avslutade sina läkarstudier i Uppsala 1969 och blev sedan ortopedkirurg i Jönköping. När han flyttat till Huddinge sjukhus 1974 började han på allvar med ryggkirurgi. Den kirurgiska behandlingen av barnskolioser (ryggradskrökar) innebär att man rätar upp och stelopererar ryggen. Det är en omfattande operation som vid denna tidpunkt var betydligt mer utmanande än i dag. Nu kan vi utreda patienterna med skiktröntgen och magnetkamera och vi har betydligt bättre hjälpmedel för anestesi och övervakning under ingreppet. Vid denna tid fick man förlita sig på klinisk bedömning och det kirurgiska handlaget. I de vetenskapliga arbeten som ingår avhandlingen 1980, visade Stig hur bröstkorgen är deformerad och andningsfunktionen nedsatt vid skolios. Dessa arbeten citeras flitigt än i dag.
Stig rekryterades 1990 till Linköping och byggde här upp en omfattande ryggkirurgisk verksamhet. Vi fick chansen att lära oss det ryggkirurgiska hantverket av honom. Han hade förmågan att planera och genomföra kirurgiska ingrepp på ett metodiskt sätt och hans kirurgiska teknik är oöverträffad. Stig stressade aldrig men ingreppen gick snabbt och hans patienter drabbades extremt sällan av komplikationer. Under de sista åren innan pensionen bestämde han sig för att endast assistera och undervisa oss som sedan skulle driva verksamheten vidare.
Vi är tacksamma över att fått ha varit kollegor och vänner. Våra tankar går till Stigs livskamrat Helena Normelli och barnen.
”Det är då som det stora
vemodet rullar in
Och från havet blåser en
isande gråkall vind
Bion i Pajala ger Den Sista Färden”
Vintersaga (Ted Ström)