Sten-Åke Andersson, min mentor och mycket gode vän, har gått bort.
När Sonja och jag flyttade till Skänninge för 22 år sedan tog jag kontakt med Lindblad-Sällskapet och träffade där Sten-Åke, som då var kassör i föreningen. Han och Marianne tog hand om oss nykomlingar och introducerade oss i samhället och bland Skänningeborna, och vi blev genast mycket goda vänner.
Sten-Åke var väl beläst på Lindblad och hans historia och han delade med sig av sina kunskaper och lockade mig med på besök till platser som var viktiga för kompositören, som Bleckenstad och Lövingsborg i Skeda.
Ganska snart förstod jag att Sten-Åke inte bara kunde Lindblads historia, han var duktig på historia i allmänhet och framför allt Skänninges historia. Följden blev att han väckte samma intresse hos mig och vi började göra härliga utflykter till historien tillsammans. På den tiden var den naturliga miljön för historia Forskarsalen på Landsarkivet i Vadstena och vi gjorde täta och regelbundna besök dit.
När Sankta Ingrids Gille tog sig för att sätta upp små plakat med Skänninge-historia i butiker med mera blev dessa plakat ett naturligt mål för oss. Arbetsfördelningen var att jag, som var mer hemma i den digitala världen, tog fram data och Sten-Åke skrev texten. Vi hade så roligt att Marianne och Sonja kallade oss ”lekkamrater”.
Sten-Åke var duktig på att skriva, vilket han gjorde på begäran och eget initiativ i bland annat Länstidningen. Historiska artiklar hamnade i Mjölby Hembygdsråds årsbok, där han förekom regelbundet, från 1997 till och med 2021. Flera av artiklarna gjorde vi tillsammans och jag hade fullt sjå att följa Sten-Åkes initiativ och idéer, trots att han var tio år äldre än jag.
Sten-Åke värnade mycket om Skänninges unika gamla miljö och verkade för att behålla bland annat Samrealskolan (Rosenlundsskolan) och Järnvägsstationen och vi arbetade båda för att få en förbindelse för Linköpingsgatan under/över järnvägen.
Sonja och jag saknar Sten-Åke väldigt mycket och våra tankar går till Marianne och sonen Stefan.