Trots sorg och saknad är det omöjligt att omnämna Stefan utan att värmas av ett inre leende.
Stefan var en föreningsmänniska av högsta rang och med honom i styrelsen kunde ingenting gå fel. Han ägde inte bara en beundransvärd kunskap inom vitt skilda områden, utan förmedlade den också på ett intresseväckande sätt.
Stefan hyste en särskild vördnad inför samlingar och mötte var och en av oss samlarvänner med vänlig nyfikenhet. In i det sista formulerade han frågor kring samlandets drivkraft inför ytterligare ett bokprojekt.
Stefan lämnar ett stort tomrum i vår förening, men samtidigt känner vi en enorm tacksamhet över allt vi fått ta del av via honom.