Pontus Myrén, Sankt Olof, har avlidit i en ålder av 54 år och efterlämnar hustrun Linnea och döttrarna Elvira och Majken, föräldrar och syskon med familjer.
Man kan inte säga att han kom som ett yrväder, vår kära vän Pontus ”Pomma” Myrén, men nog behärskade han konsten att göra entré. Med sin rondör, rakade huvud, helskägg, bullrande skratt och ständiga leverans av dråpligt uppriktiga kvickheter, gick det inte att missa honom när han trädde in i ett rum. Han tog plats, helt enkelt.
Född i en professorsfamilj i Linköping fanns det förväntningar på studierna i Uppsala. Nog försökte han; det blev några kurser i olika humanistiska ämnen och de uppsatser han skrev väckte ofta viss uppmärksamhet, men mer för deras ämnesval och frejdighet än för deras formalia.
Nej, Pommas håg låg åt det kreativa. Han skrev noveller, låttexter och snapsvisor och pysslade med formgivning. Men framför allt var han en organisatör av rang. Fick han en idé eller ett uppdrag som han tyckte var roligt var han ostoppbar. Efter att ha arbetat på en tv-kanal och ett bokförlag blev han slutligen försäljare av glasögon, något som rönte honom både uppskattning och framgång.
På Uplands nation och i JuvenalOrden fick han fullt utlopp för sin kreativitet. Som tredje kurator såg han till att trädgården på Uplands fick en välbehövlig upprustning, med terrasseringar och utomhusbar. I JuvenalOrden organiserade han spex och underhållningar, skrev texter och var alltid en mycket högljudd sångare.
Och som vi har skrattat tillsammans genom åren! Han älskade att befinna sig i centrum av ett sällskap, där han med sitt smittande skratt, sin iakttagelse- och associationsförmåga sprutade ur sig lustigheter, ofta på bred östgötadialekt.
När han träffade sin älskade Linnea och barnen kom, fick de tillsammans det familjeliv som de längtat efter. Han var en varm och kärleksfull far, som var så stolt över döttrarnas intresse för konst och skådespeleri.
En tid efter flytten från Uppsala till Sankt Olof i Skåne kom sjukdomsbeskedet. Han lyckades skjuta döden framför sig ett par år. In i det sista uppskattade han umgänget och skrattet; ett par dagar innan insomnandet blev det kräftskiva med snaps och sång bland vännerna.
Pontus lämnar ett stort tomrum i familjen såväl som bland de många vännerna.