En stridskamrat och, för mig, en andlig förebild, Solveig Göransson, har lämnat sin plats i Frälsningsarméns kår i Linköping och blivit befordrad till härligheten. Solveig kom att betyda mycket för mig genom hela mitt liv.
Redan innan jag som sjuåring blev invigd till juniorsoldat på Frälsningsarmén i Linköping fanns Solveig i kåren. Hon gav värme och omtanke närhelst man behövde det. Hennes lyssnande öra och vetskapen om att hon bad för en betydde allt, inte minst i livets utmaningar. Solveig var också en av de som såg till min andliga utveckling och mognad. Vid många olika tillfällen uppmuntrade Solveig mig att vara med.
Många minnen från torgsång på Trädgårdstorget, sångstunder och andakter på äldreboenden, Torgkaffets andaktstunder och otaliga gudstjänster fick jag dela med Solveig.
Hon fanns med tacksamhet i mina dagliga böner. Varje gång vi möttes på kåren eller någon annanstans blev återseendets glädje stor. Jag är tacksam över att Solveig lett och fostrat mig in i Frälsningsarmén och funnits för mig framåt i livet.
Tack Solveig för den du var och det du gav. Tacksamheten blir än större då jag vet att vi en dag kommer återförenas i en stad ovan molnen.