En vacker dag händer det att man vid morgonens tidningsläsning ser ett välbekant namn bland dödsannonserna och plötsligt är dagen inte så vacker längre … Flera av oss systrar i Linköpings Soroptimistklubb upplevde detta för en tid sedan när vi såg Sigrun Liedgrens namn. Sigrun som var medlem hos oss mellan 1985 och 2007 – hon var en frisk fläkt som bestämt men med värme lät oss veta om något blev tokigt eller i alla fall mindre bra. Hon var även president i vår klubb under ett par år på 1990-talet.
Med sitt stora kontaktnät i regionen och många föreningar var hon en guldgruva när det gällde att hitta nya medlemmar eller föredragshållare och saknades någon programpunkt ställde hon glatt upp med sitt breda kunnande och berättade om gynekologiska landvinningar, genteknik eller kromosomernas värld, ofta i dråpliga ordvändningar. Mycket minnesvärd var den programkväll som vi inbjöd de andra östgötaklubbarna till, om relationen Mödrar/Döttrar, med Sigrun, Katarina Lewis och Christina Tillberg-Holmberth i vår klubb som panel och inledande föredragshållare. Samtliga bjöd generöst på sig själva och lockade oss åhörare till både skratt och tårar.
När Sigrun flyttade från Linköping till Lund 2007 förlorade vi henne som medlem men hade förmånen att träffa henne när hon återvände hit för att slutföra vissa uppgifter. Var det då den sista tisdagen i månaden kunde hon rentav dyka upp och träffa en del ”seniora” medlemmar över en lunch, vilket naturligtvis förgyllde den dagen ytterligare.
Så vad kan vi nu annat göra än att citera inledningen till biskop FM Franzéns Glädjens ögonblick – därtill några rader som vi vet att Sigrun använt vid flera tillfällen: Sörj ej den gryende dagen förut. Njut av den flyende varje minut!”