Min bror, avled 5 augusti, 89 år fyllda. Saknaden är stor och blandas med fina barndomsminnen.
Ett signum som kan stå som rubrik för Ronalds livsgärning blir texten till den gamla trettiotalsschlagern "Säg det i toner och inte i ord". Musik blev redan i tioårsåldern hela hans intresse och yrkesliv, karriär.
Uppväxt i Linköping började vi tre bröder i "Bomans Pojkar", stadens blåsorkester. 16 år gammal följde han storebror Ramons val att börja som militärmusiker. Ronald vid I4 i Linköping med trombon som instrument. När försvaret lämnade över arbetsgivaransvaret till regionen fortsatte han som anställd där fram till sin pensionering.
Under flera decennier hade han egen dansorkester, tillsammans med bror Ramon även TBV i Norrköpings blåsorkester, Söderköpings Storband, Katrineholms blåsorkester och var även inlånad till SoN, Symfonikerna i Norrköping vid vakanser.
Ronald återfanns även i orkesterdiket vid Östgötateatern som ledare för musiken när musicals spelades.
Ja, du bror, saknden är som sagt stor, din livsgärning lång.
Skymningen har kommit. Fanan halas. Blås tapto.