Vårt vän Rolf Holmgren avled den 10 december i en ålder av 87 år.
En kär vän för vår familj har nu lämnat oss. Rolfs bortgång kom inte oväntat eftersom han var sjuk, men likväl blev det en överraskning när det hände och alla minnen tillsammans kom i ny dag.
Vi lärde känna Rolf när han träffat sin Lena och började dansa i Folkungagillet. En omedelbar vänskap uppstod som varat i nästan 50 år. Rolf var en bra kompis som vi alltid kunde lita på och hade han åtagit sig något så blev det utfört på bästa sätt.
Under alla åren hade vi mycket gemensamt, resor, upplevelser och inte minst musik. Vi spelade tillsammans i vår folkmusikgrupp “Svartrockarna” och fick tillsammans uppleva många dans- och musikkvällar. Vi hade många fester tillsammans och under en period skulle alla ha en nyskriven vinvisa med sig. Då kom verkligen Rolfs förmåga att formulera sig i ord till sin rätta. Rolf tyckte om att sjunga och hade en fin basstämma som han i kören “Omkvädet” fick utveckla och deras måndagsträningar var ett måste för Rolf.
Några längre resor företog vi tillsammans då fick vi uppleva söderhavsöarna Samoa, där vi fick spela svensk folkmusik, Cook Island samt inte minst Nya Zeeland som vi kom till två gånger för att hinna med allt på båda öarna. Rolfs nyfikenhet på andra kulturer och seder gjorde att resorna fick ännu mer innehåll.
Vi hade också förmånen att få umgås med Rolf och Lena i hans sommarhus på Härmanö. Där var han på hemmaplan som infödd göteborgare och att få åka ut med hans segelbåt och fiska eller bara åka runt med båten gav många trevliga stunder. Rolf en god berättare och kunnig i sjömanskap varför vi aldrig behövde oroa oss för något.
För Folkungagillet var Rolf en viktig kugge, som vice ordförande under några år, men framför allt som valberedare där hans sammanfattande ord på årsmötet om hälsotillståndet i föreningen var en upplevelse. De sista 10 åren såg han till att Landerydgården alltid var iordning genom att ansvara för fixargruppen. Det gjorde han med stort ansvar och ideellt arbete som var hans ledstjärna när Folkungagillet behövde hans hjälp.
Nu tänker vi på Lena som mist en livskamrat och tackar för den tid vi fick tillsammans.