Vår vän, kollega och forskningsledare professor emeritus och överläkare Jan Ernerudh har, efter en tids sjukdom, avlidit vid 72 års ålder. Han efterlämnar hustrun Inga och sönerna Kalle, Johan och Erik med familjer.
Jan var överläkare inom neurologi och klinisk immunologi och verksam vid Universitetssjukhuset i Linköping där han som immunolog ansvarade för diagnostik av avvikelser i immunsystemet. Jan var även en uppskattad lärare och en framgångsrik forskare vid Linköpings universitet.
Som forskare ägnade Jan sin karriär åt att kartlägga immunsystemet vid sjukdom och hälsa. En stor del av hans forskning syftade till att förstå hur kvinnans immunförsvar ställs om under graviditet för att tolerera det främmande fostret – en immunologisk gåta. Här bidrog han med ny viktig kunskap som kan användas för att förstå graviditetskomplikationer.
Under senare år kombinerade han sin passion för graviditetsimmunologi med sin forskning inom neurologi. Han initierade studier som syftade till att ”lära från naturen” och förstå varför kvinnor med multipel skleros förbättras i sin sjukdom under graviditet. Inom detta forskningsområde nådde Jan stora framgångar och fick flera stora forskningsanslag.
Trots många uppdrag hittade Jan alltid tid för samtal om både små och stora saker. Han hade förmågan att guida sina medarbetare på ett sätt som fick fram det bästa i dem. Jan var ödmjuk och stöttande. Han hade också en lågmäld humor som genomsyrade allt han gjorde. Med sin förmåga att bjuda på sig själv bidrog han alltid till bra stämning. Fram till sin bortgång bibehöll han denna humor och positiva inställning.
Jan älskade immunsystemet och var ett immunologiskt geni enligt forna doktorander. Han gillade verkligen de vita blodkropparna, där han såg makrofager och T-celler som sina favoriter, och det svårbegripliga nätverket av signalmolekyler av honom kallat ”cytokin-träsket”, men framför allt gillade han att lära sig nytt varje dag. Hans entusiasm smittade av sig och var en stark inspiration för dem runt omkring honom. Som skicklig forskningsledare har han fostrat framgångsrika forskare som fortsatt arbetar för att lösa komplexa frågor om immunsystemet.
Privat kommer vi minnas honom för hans kärlek till skidåkning, jazz, mörk choklad, Italien och inte minst att umgås med familjen och barnbarnen.
Jan var verksam in i det sista och lämnar ett ofantligt stort tomrum och saknad efter sig. Vi är många som känner stor tacksamhet över förmånen att ha fått arbeta med honom.