Vi lärde känna Peter och hans fru Inger när de blev medlemmar i Mjölby-Indienföreningen, där de senare blev styrelsemedlemmar. Kommer ihåg när vi skulle tillverka änglar av makaroner som vi skulle sälja för att få in pengar till de behövande i Indien, men de behövde ju få lite färg, änglarna alltså.
Då erbjöd sig Peter att måla dem, men hur målar man små makaronfigurer? Inte kan man måla dessa för hand? "Nej, jag hänger upp dem i garaget och sprutmålar dem i silver respektive guld", sa Peter, "inga problem". Hela deras garage i Skänninge var fullt av småänglar. Smart idé, tyckte vi i styrelsen. Detta säger en del om hur lösningsfokuserad Peter var.
Dessutom lagade vi ofta indisk mat, där Peter bidrog med en lökomelett som gick åt i ett huj. Han var en mycket omtyckt och vänlig föreningskamrat. Vi har många glada minnen av Peter.