Vi i Lindblad-Sällskapet sörjer vår ordförande, Per Gustafsson, som gick bort i sitt hem i Vadstena för en vecka sedan.
Jag träffade Per första gången i mitten på sjuttiotalet, när vi båda bodde i Mantorpstrakten, vi sammanfördes av vår gemensamma vän Claes Gunnarsson, som var kantor i Viby. Han lockade oss att musicera tillsammans, Per på flöjt, jag på violin och Claes på piano. Vi träffades regelbundet och kom så småningom att kalla oss Wasa-trion (ibland förstärkta med en cellist, Wasa kvartetten). Repertoaren var till att börja med triosonater av barock- och klassicism tonsättare, men breddades så småningom över alla bräddar, från Monteverdi till Jean Francaix. En del musik (av Fauré, Debussy och Ravel) arrangerade Per och hans skrev dessutom en del egna verk. Vår scen var oftast kyrkorna i västra Östergötland, även Hospitalskyrkan i Vadstena.
Ett hedersuppdrag blev det när Claes och jag ombads spela på firandet av Pers doktorering.
Claes flyttade till Vadstena, men vi fortsatte våra träffar och jag och Per samåkte till Vadstena tills han också flyttade dit. Jag flyttade till Skänninge och blev medlem i Lindblad-Sällskapet och lyckades förmå båda Claes och Per att bli medlemmar där.
Efter Claes bortgång blev vårt musicerande mera sällsynt, i stället umgicks vi i sällskapet, där Per lanserade mängder av olika aktiviteter. Jag minns speciellt när han ordnade att vi uppförde Mozarts lilla ungdomsverk Bastien et Bastienne på gården till hans hus i Vadstena. Han införde traditionen med Sommarsalong i Vadstena, där vi normalt är i Asylens Glasgård, men även har varit i Kapitelsalen i Sankta Birgittas museum. Det program som vi framfört på dessa sommarsalonger har vi på hans initiativ även framfört på Ljungs slott.
Per var en utmärkt ordförande och ledde vår verksamhet från 2011 tills nu och såg till att vi även under pandemin hade styrelsesammanträden elektroniskt.
Vi sörjer och saknar honom och våra tankar går till hans familj.