Matematikundervisningen i vårt land har mist sin bästa och mest kända portalfigur. Peder Claesson har lämnat den scen i livet, där han varit så aktiv och så inspirerande för så många på skilda områden med sin matematikglädje som kronan på hans livsverk.
Jag hade förmånen att få samarbeta med honom i de båda matematikbiennalerna i Linköping 1988 och 1990, arrangemang som genom hans idérikedom och enastående kontaktnät blev verkliga fullträffar. Vid tillkomsten av en lärobok i matematikdidaktik för grundskolans låg- och mellanstadier och vid fortbildningskurser i matematik biträdde jag honom och kunde på nära håll se hur han kunde entusiasmera och undervisa. I samband med lärarutbildningens 150-årsjubileum i Linköping 1993 gjorde han likaledes betydelsefulla insatser.
Peder odlade även många andra intressen, bland annat som aktiv och populär medlem i Alf Henriksonsällskapet, Wilhelm von Braunsällskapet, Pilsnerfilmens vänner och kamratföreningen Tanneforspojkarna samt som ålderman i Västgöta Gille.
Peder spred alltid glädje omkring sig och var ständigt hjälpsam mot sina medarbetare. Han var en genuin arbetsledare och vitaliserande läromästare som inspirerade alla han mötte eller engagerade i sin många projekt.
På äldre dagar har vi haft telefonkontakter med varandra. Peder hade förmågan att förmedla varma omtankar och tröst varvade med berättelser om sina senaste intressanta erfarenheter och upplevelser.
Sorgen och saknaden är stor men minnet av de betydelsefulla insatser och den värme Peder spred omkring sig är större.