Under mer än trettio år arbetade Owe i Gamla Linköping. Utbildad på Berghs i Stockholm och med en bakgrund som reklamman knöts han i början av 1970-talet till verksamheten för att i första hand utveckla friluftsmuseets marknadsföring och visningar.
En av hans första större arbetsuppgifter var att tillsammans med den pensionerade rektorn Waldemar Andersson iordningställa skolmuseet i Gamla Linköping. De två herrarna tog först hand om de då på Linneskolans vind magasinerade skolsamlingarna för att sedan åka runt till kommunens alla skolor för att söka efter gamla föremål. Tillsammans med Waldemar Andersson iordningställde Owe därefter skolmuseet. Owe kom också att marknadsföra Gamla Linköping vid en rad olika så kallade turistmässor.
I det tidiga åttiotalet blev Owe Gamla Linköpings förste programchef. Idérik som få kom han att utveckla museets programverksamhet. Den uppgiften behöll Owe fram till 1994 för att därefter bli Gamla Linköpings förste polis. Den rollen fyllde han mästerligt! Besökarna möttes av hans vänliga leende kombinerat med en perfekt honnör. Owe gjorde polisen till en symbol för Gamla Linköping och friluftsmuseets populäraste fotoobjekt. Vykortet med Owe som polis var under många år områdets absoluta storsäljare.
Owe var även politiskt aktiv och kom under många år att representera Centern i Linköpings kommuns informationsnämnd. Han var även allt från dess start 1983 aktiv i Barncancerföreningen i Östra Götaland.
Efter uppnådd pensionsålder lämnade Owe på nyåret 2004 sitt arbete i Gamla Linköping. Under sina drygt trettio år i tjänst betydde han på många olika sätt mycket för friluftsmuseet.
Personligen kände jag genom de tjugotvå år vi arbetade tillsammans ett stort stöd av Owe. Under mina första år i Gamla Linköping var Owes generösa berättelser om verksamheten av stort värde för mig.