Överste Olle Bjurström avled den 1 maj och efterlämnar sin maka Gunilla och sina två döttrar Hanna och Karin med familjer.
Olle Bjurström blev den första kull av Linköpingsungdomar som 1964 började sin värnplikt vid det nyligen från Stockholm nedflyttade Svea Artilleriregemente. Efter värnplikt fortsatte han sin militära utbildning och blev 1968 anställd som officer och fänrik vid regementet. Han var mycket uppskattad som officer på regementet och en av hans officerskamrater minns honom som ”en drivande, rättvis och omtänksam ledare".
I mitten av åttiotalet mekaniserades armén och efter riksdagsbeslut 1982/83 organiserades den första mekaniserade brigaden, 10:e Mek.Brigaden med stridsuppgift norr om Mälaren. Brigadens artilleriförband blev 10:e Mekaniserade Haubits bataljonen som sattes upp av Svea Artilleri. Det prestigefyllda uppdraget att organisera, sätta upp och göra förbandet krigsdugligt fick Olle Bjurström, då överstelöjtnant på regementet. Med stor energi rekryterade Olle chefer och soldater till sin bataljon och vi som reservofficerare och chefer på 1:a respektive 3:e Haubitskompaniet rycktes med i den anda av framtidstro, ansvar och kompetens som utmärkte förbandet under Olle ledning.
För att stärka förbandsandan skaffade Olle Bjurström ett eget standar för bataljonen som trotsigt vajade från bataljonschefens pansarbandvagn när den dök upp i stridsområdet
Olle Bjurström blev sedan regementschef 1992 på A7, Gotlands Artilleriregemente. Ett bestående minne från hans tid som regementschef var omdömet från Artilleriinspektionen ”Tänk att man ska behöva åka till Sveriges minsta artilleriregemente för att få se de största regementseldarna. A7 sköt så inget öga var torrt”.
Inför de befarade nedläggningsbeslutet av A7 stred Olle Bjurström aktivt för regementets fortlevnad och tog det unika beslutet att i ett handbrev till dåvarande ÖB Owe Wiktorin argumentera mot nedläggningen. Han avslutade brevet med orden ”Utbildningsplattformen A7 bibehålls och artilleriorganisationen omorganiseras. Det är nödvändigt för trovärdighetens skull och för lojalitetens”. Ett artilleriförband på Gotland i dessa dagar hade varit en bra grundpelare för Sveriges framtida Nato-försvar runt Östersjön.