Vår orienteringskamrat Roger Danielsson har stämplat vid sista kontrollen och gått i mål. Tyvärr var det cancer som fick honom att skänka bort sina sista orienteringsskor. Det var ändå en sjukdom som han genomled med gott humör och envist kämpande, även om sista månaderna var tunga när krafterna avtog allt mer.
Vi har genom orienteringen följts åt under många år och det var genom Linköpings Orienteringsklubb, LOK, som vi träffades och utvecklade ett långt kamratskap. För det är vi tacksamma och glada även om sorgen nu tar över dessa känslor.
Det har varit träningar, tävlingar och gemensamma resor. Det har varit gemensamt arbete med orienteringsarrangemang och andra klubbaktiviteter. Och det har varit många års abonnemangsbesök på Östgötateatern med efterföljande supé.
Roger deltog i föreningsarbetet inom en mängd områden och ofta var han den som visade på praktiska lösningar av de problem som kunde dyka upp. Han var en viktig kugge under alla år som LOK arrangerade 43-kavlen – om han inte var banläggare hade han någon annan tung uppgift att genomföra. Roger gjorde stora insatser för klubbstugan, LOK-gården, där han ledde arbetet i många år innan sjukdomen gav sig till känna. En stor renovering och ombyggnad av köket var en av de sista stora uppgifterna.
Allt arbete Roger lade ned i klubben gjorde att han blev vald till hedersmedlem, en utmärkelse som normalt kräver flera år av styrelsearbete men nu gick till en praktikens man.
Rogers idrottsframgångar började inte med orientering utan med kartläsning i bilsport och med långdistanslöpning. Men allround som han var blev han på senare år också en tillgång för skidveteranerna i Hackefors.
Som orienterare behärskade Roger kartläsningen bättre än många vilket gjorde honom till en säker löpare inte minst i kavlesammanhang. Han var noga med konditionsträningen. Det ledde till att han fortsatte att utvecklas upp i mogen ålder; han var intresserad av nyheter och utveckling. De sista åren som aktiv orienterare hade han avancerat till de 10–15 bästa i sin åldersklass i Sverige.
Genom orienteringen fick Roger många goda vänner, uppskattad både i den egna klubben LOK och runt om i Sverige för sitt engagemang, sin hjälpsamhet och sitt lugn. Även mot slutet, när han inte själv kom ut i skogen, kunde han bidra med banläggning hemma vid datorn.
Det har varit en ynnest att så många år få ha Roger som klubbkamrat och god vän. Nu går våra tankar till Monica och familjen.