Filosofie doktor Nils Friberg (1945–2022), Linköping, har avlidit. Han blev 77 år och sörjs närmast av hustrun Ann, dottern Emma, svärsonen Anders och barnbarnen Jonathan och Emil.
Nils Friberg gjorde värdefulla avtryck genom sin starka personlighet, med sin gedigna kunskap och förmåga att omsätta dessa värden i det han åtog sig. Hans informationsansvar i Vattenfall gjorde företaget tydligt för den trygga elförsörjningens avgörande nytta för människors vardag i hemmet, i näringsliv och samhälle. I den samlade energiförsörjningen är el den energiform som inte bara ses som en självklar tillgång, utan är även ett komplicerat debattämne om teknik, ekonomi och miljö. Ibland med dragning åt det existentiella.
Med lyhördhet, lugn och saklighet redovisade Nils Friberg fakta och argument som skapade insikt och förståelse för energiproblematikens omfattning och svårighetsgrad. I sin roll som informationschef i Vattenfalls östra region, inklusive Gotland, kom han att bli en ansedd företrädare för bolagets satsning på vindkraft, för att sedan ta samma roll för ett av Vattenfalls största projekt genom tiderna, miljardsatsningen på förnyelsebara energikällor i det som kallades Solenergiprojektet.
Med uppnådd pensionsålder växlade Nils Friberg över till en akademisk karriär och doktorsexamen, med bas i forskningsområdet Yrkeskunnande och teknologi vid KTH i Stockholm. Hans doktorsavhandling gavs ut med den talande titeln ’Det ovägbaras tyngd’.
Där prövar och åskådliggör han möjligheten att nå nya insikter och slutsatser genom att använda klassiska filosofers och författares tänkande som undersökningsmetod. Det är ett stort steg från de etablerade tankemönstren när sambanden svårligen kan härledas.
Centrum i framställningen är kraftföretaget Vattenfall och den roll dess ingenjörer spelade i den svenska elförsörjningens utveckling under det gångna seklet med jämförelse av elens roll i dagens energiförsörjning. Han frågar sig om det i analogisk mening går att mäta allt. Kan ingenjören i så fall, i sina kalkyler, verkligen förutse allt vad som krävs även av det ’ovägbara’, utöver det faktiskt mätbara. I ett politiskt perspektiv kan känslan bestämma acceptansens omfattning för ett konkret beslut.
Utöver detta mästerliga arbete gavs ytterligare tid åt den akademiska bildningens uppdrag, bland annat i boken ’De meningsbärande Krumelurernas Krumbukter’, en samling impressioner eller skisser, om de plötsliga intryck som uppstår vid läsning eller i mötet mellan människor. Här lämnar Nils Friberg en uppmaning, ett arv, åt oss alla att tänka själv och formulera vår egen mening och känsla. Ett humanistiskt ledmotiv för livet i en teknokratisk värld.
För oss arbetskamrater hade Nils Friberg en ovärderlig tyngd. För förhållandet människa – teknik har han efterlämnat ett betydande arv.