Min syster Monica Janson i Linköping har lämnat jordelivet. Närmast sörjande är hennes make Stig, tre söner, en syster och en bror i Stockholm.
Monica växte upp i Snättringe, en del av Huddinge söder om Stockholm. I sin ungdom gick drömmarna till teatern, helst skådespelare på Dramaten. Det blev Vackstanäs, en hushållsskola för unga flickor utanför Södertälje. I samband därmed hade hon träffat sin stora kärlek i livet, Stig Janson från Sommen i Småland. Sedan var de två ett oskiljaktigt par i 71 år. Ofattbart!
Monica fick jobb på Försäkringskassan i Huddinge och stannade där under flera år, tills barnen började komma och hon blev hemmafru i lägenheten på Rådsbacken i Huddinge och tog hand om hem och hushåll. Det blev med tiden tre barn, alla tre pojkar. Vigseln stod i Huddinge kyrka med efterföljande bröllopsfest i Lida friluftsgård.
Familjen flyttade till Linköping och skaffade sig snart sommarstället Lövhaga nära gränsen mellan Östergötland och Småland. Det blev ett drömställe, mycket tack vara Monicas idoga arbete och goda inredningssmak.
Hon sökte sig snart till Svenska kyrkan och gärna till arbeten med barn. Livet lekte och framtiden syntes oändlig. Intresset för teater släppte hon aldrig och de såg många, många föreställningar på länsteatern i Linköping.
Till helt nyligen var hon aktiv och för det mesta pigg. Då konstaterades det att hon fått Alzheimers sjukdom och ovanpå det cancer i ryggen. Vardagsrummet i radhuset i Malmslätt förvandlades till sjuksal och Monica tacklade av mer och mer. Men med sina bruna ögon och kastanjefärgade hår var hon en skönhet in i det sista. Familjen var samlad när stunden kom den 1 oktober och Monica gick bort, 85 år gammal.
Hade hon haft ett lyckligt liv? Det trodde nog alla.
Tack syster för allt du gav oss.