Jag träffade Rune Östensson första gången 2016 då jag började hjälpa Rune och hans fru Inger med trädgårdsarbete vid deras bostad i Sätravallen. Rune hade en klar agenda vad som skulle göras varje gång jag kom. Direktiven var klara och tydliga ”nu gör du det här och på det här sättet”. Allt skulle följa exakt samma mönster, precis som om han själv skulle ha utfört arbetet.
Med tiden kom vi att uppskatta varandras sällskap och mina besök fick alltmer formen av samtal om vitt skilda ämnen. Rune var ivrig att få berätta om sitt liv och hur han hade växt upp. Rune hade varit en mångsysslare genom livet och arbetat som konstnär, brandman och alltiallo hos både konditor Willhelm Weider och byggmästare Gösta Lindstén i Linköping. Däremellan hade han många egna projekt som t ex målning av kommunens cykelställ, att koka rödfärg, som skulle användas till rödfärgning av ladugårdar. Rödfärgskokningen utfördes i grusgropen i närheten av dagens Bergsrondell.
Rune, även kallad Musse, var autodidakt konstnär, men möten med olika Linköpingskonstnärer hade varit en bra skola. Han målade, på uppdrag av byggmästare Gösta Lindstén, alla tavlor som skulle hängas i den då nyöppnade restaurangen Maxim. Han målade även den stora draken som prydde taket i trappan ner till restaurangen. I sitt arbete inom brandförsvaret berättade Rune om de stora omtalade bränderna i Trädgårdsföreningen, Saluhallen, m fl.
Den sista tiden var Rune trött men ville att vi skulle fortsätta träffas och prata, äta lite ostkaka och dricka kaffe. Rune somnade in lugnt och stilla i sitt hem 22 januari.