Min käre bror Hans har slutat jordelivet och flyttat till sitt himmelska hem. Jag minns så väl den dag för 87 år sedan när Hans kom till världen. Han låg på bordet i stora rummet medan mamma pysslade om honom. Pappa var så glad att Hans kommit till världen att han gav mig och vår andra syster Kerstin var sin sockerbit. Då, i det ögonblicket, förstod vi att det var något alldeles särskilt som hade skett, och vi blev både glada och stolta storasystrar. Vi lekte och vi sjöng ofta för vår lillebror ”Våran lillebror kan sjunga han, ingen sjunger så bra minsann” och det låg mycket sanning i den sången. Det skulle visa sig att Hans hade en utmärkt sångröst, och senare i livet visade det sig att han också var en baddare på munspel.
Under alla år skämde vi bort Hans för att visa vår stolthet och kärlek. Vår syskonrelation har alltid varit fylld av vänlighet, hjälpsamhet och respekt mot varandra. Vi har delat glädje, sorg och vår Gudstro, vi har alltid funnits för varandra. Genom alla år minns jag honom med värme och vi har alltid varit goda vänner och haft trevligt tillsammans. Entreprenörskap och kreativitet har gjort Hans till företagare och författare trots sina hälsobekymmer. Engagemang för människors behov runt om i världen har varit ett återkommande inslag i Hans liv genom flera missionsresor som han har genomfört. Ett annat signum för Hans har varit generositet vilket visat sig när han givit bort det han själv egentligen behövt. Engagemang och generositet har också varit missionsdrivande till många människors glädje. Hans hade en mycket stark tro på Gud. I himlen var han väntad hos änglarna och Gud, och nu får Hans vila ut i Guds närhet och kärlek.
Saknaden är stor och svår.