På en av sommarens vackraste dagar får vi besked om att vår fina, underbara väninna Mimmo Leveau Book somnat in efter en tids kamp mot cancersjukdom. Vårt tjejgäng har blivit mindre, vi har förlorat en underbar vän och medmänniska som spred så otroligt mycket värme, omtänksamhet, kärlek och inte minst skratt omkring sig.
För 47 år sedan stod hon i klassrummet, återinflyttad till Linköping och skulle börja 1:a klass. Hon hade röda gabardinbyxor och en vit blus med röd snörning, allt var matchande till de rödblommiga träskorna. Vi var sprudlande glada, pirriga och förväntansfulla över att börja skolan.
Det var starten på en lång vänskap. Vi har skrattat mycket åt roligheter och tokigheter. En gång när Camilla kom ut till landet, stod där en knallröd resväska mitt på gräsmattan och Mimmo som kom tidigare än väntat, låg i hammocken och väntade på att vi skulle komma hem. Hon sa bara ”Jag längtade ut på landet och efter lite tjejsnack. Det har inte gått någon nöd på mig, jag har haft det gott här i hammocken”. Hon ville att allt skulle vara enkelt, man skulle inte krångla till det. Det känns som att Mimmo redan tidigt insåg att värdesätta det viktiga i livet.
Vi blev ett kärt gäng som har följts åt och alltid funnits där för varandra. Det har varit många trevliga sammankomster av olika slag. När Mimmo kom in i rummet så fylldes det alltid av värme och glädje. Hon har alltid varit en väldigt god lyssnare både privat och i sitt yrke. Det går nog inte att räkna alla de människor som hon har stöttat och hjälpt i svåra stunder, men även skänkt glädje med sitt härliga sätt att vara.
Mimmo var en fantastiskt duktig frisör. Hon hade lätt att känna in om en frisyr passade eller inte. Minst tid ägnade hon åt sig själv och sin egen frisyr. Med sin känsla för stil och en enorm utstrålning behövdes inte mer, Mimmo var naturligt vacker som få.
Hon längtade efter barnbarn och hon fick glädjen att uppleva det fantastiska att bli mormor.
Med ett hjärta av guld, fantastiska egenskaper och med en unik känsla för andra människor fyllde hon livet omkring sig med mycket kärlek. Lika stort tomrum lämnar hon efter sig. Vi är många som kommer att sakna hennes varma personlighet och härliga skratt. Vi får försöka efterleva det motto Mimmo hade, att göra saker nu, inte sen ...
Våra tankar går främst till Andreas och barnen med familjer.