Milan föddes i Serbien den 12 maj 1938. Han spelade fotboll i ett div 2-lag 20 mil söder om Belgrad. Han värvades till Derby 1966 tillsammans med ett par andra jugoslaviska spelare. Milan spelade center men mot slutet blev han centerhalv.
Han hade några tentor kvar i studierna i sitt hemland till examen som tandläkare. Han reste tillbaka 1967 och avlade de resterande proven. 1969 fick han jobb på folktandvården i Mjölby där han verkade till 1993 då han sjukpensionerades för sin onda rygg, grundorsaken till sin höftsjukdom.
Hela tiden har dock den främsta hobbyn varit tennisen. Han var under många år ansvarig för veteranerna i LTK-styret. I april 1999 opererade han sin högra höft. Den var “söndersmulad”. Hade han kommit in för behandling något halvår senare hade hans fall varit hopplöst. Då hade han fått fortsätta livet som en halv människa. Utan tennis!
Skadan förvärrades av att han försökte kompensera belastningen på sin onda höft genom att föra över till den friska. Milan var halt, smärtorna förvärrades. Han höll uppe med tennisen i ett och ett halvt år. Han började dra sig undan gemenskapen, hade till och med svårt att komma till hallen för att se sina kompisar spela. När han före höftoperationen ett tag trodde att livet på tennisbanan var slut var han i påtaglig affekt. Sen spelade han två gånger i veckan, gick på rehab på Ekoxen och motionerade i spåret i Vidingsjö. I ur och skur kom han per cykel till tennishallen. Milan hade återvänt till de levandes skara.
Milan och jag har “kamperat” ihop sedan början av 2000-talet. Vi spelade i LTK:s 65-lag, som 2006 vann sin div. 1-serie och besegrade Spårvägen i SM-kvalet, lyckades riktigt bra i SM-slutspelet i Göteborg. LTK tog silver och bara arrangörsklubben Ullevi kom före i prislistan. I laget spelade också Allan Hall, Erland Nilsson och Leif-Åke Karlsson.
2006 Europeans Eeniors Clubs Championships, Valencia 11–14 september. Till denna veteran-EM i lagtennis utomhus kvalificerade vi oss genom placeringen i SM-slutspelet. Vi spelade på en synnerligen fin anläggning, Club de Tenis Valencia med 14 grusbanor och ett flott klubbhus. Motståndet var imponerande och även om det inte gick så bra spelmässigt så blev det ändå ett minne för livet. Vi var stolta över tiondeplatsen. Milan och jag bodde ihop under den trevliga resan. ”Tennisveteraner som ligger i Europatoppen” kunde man läsa i tidningarna.
Resan till Kraljebo i Serbien 4/5–8/5 2016. Vi var sex tennistokiga “gubbar” plus två ledare (också tennistokiga) som skulle åka till Milans hemstad Kraljebo för att utmana ett gäng serber på tennis. Dessa yngre “gubbar” hade året före gästat TK SAAB för tennisspel, inbjudna genom Milan. Detta var en oförglömlig resa mycket tack vare Milans suveräna värdskap. Mycket högklassigt tennisspel och trevliga aktiviteter i Kraljebos fina omgivningar.
Den 3 februari måste Milan åka ambulans till US, där han fick besöka flera avdelningar för undersökning. Han hade fått en lungsjukdom som läkarvetenskapen inte kunde hantera. Han fick plats på ett korttidsboende, där han avled före midsommar. Vi tänker på Milans anhöriga.
Att komma ut på banan och känna träffen i den trogna forehanden, följa den höga lobben, backa och klippa in den rena smashen. Det var Milans signum.
Tack Milan!