När jag startade som prorektor vid Linköpings universitet hösten 2009 blev Mats min närmsta rumsgranne i universitetsledningen. Det visade sig snabbt vara en stor tillgång. Mats kunde svaren på alla frågor! Hans olika befattningar under universitetets tillväxtperiod hade gett honom en unik kännedom om både struktur och medarbetare. Han visade en enorm generositet genom att besvara alla mina frågor – och på ett sätt som gjorde att frågeställaren aldrig behövde känna sig dum. Han var allvetande, men samtidigt ödmjuk och framför allt djupt mänsklig.
Linköpings universitet har alltid kunnat glädja sig åt en utmärkt relation till studenterna. Mats hade under många år en nyckelroll i studentarbetet – både genom att vårda och utveckla relationen till studentkårerna, men också genom att vara stöd och rådgivare till enskilda studenter som på olika sätt hade det extra motigt. I samband med hans pensionering ordnade därför de tre studentkårerna gemensamt en middag till Mats ära – men på sedvanligt blygsamt sätt verkade Mats snarast lite besvärad över uppmärksamheten.
Efter pensionering och flytt till Stockholm kunde Mats och hustru Maria ägna mycket mer tid åt barnen och framför allt barnbarnen – något som uppskattades storligen av alla parter! Stockholmsboendet gav också Mats tillgång till ett större utbud av klassisk musik, både i form av opera och konserter, något som Mats också njöt av.
En ödmjuk, bildad humanist med stor förståelse och tolerans för människors styrkor och svagheter – så minns jag Mats.