Som tidigare meddelats har Mats Arwidson, före detta biträdande universitetsdirektör vid LiU, avlidit, 74 år gammal, efter en längre tids sjukdom.
För att använda hans egna ord tog han 1968 rälsbussen från födelsestaden Oskarshamn till Linköping, en stad som han sedan inte lämnade förrän 2014 när han fyllda 67 gick i pension. Efter att ha studerat historia, litteraturvetenskap och nordiska språk anställdes han som studievägledare och universitetslektor, blev studierektor och till sist också prefekt för institutionen för språk och litteratur, innan han övergick till att arbeta som chef för Radio Östergötland. Men LiU hörde efter några år av sig med erbjudandet till honom att bli informationschef. Från den positionen gled han in i LiU:s ledning som chef för rektorskansliet och biträdande universitetsdirektör. I den senare rollen var han vår närmaste medarbetare.
Mats var en hängiven och stolt vän till universitetet och framför allt dess studenter. Han var ständigt sysselsatt med olika projekt för att förbättra deras villkor, till exempel Campushallen, Nationernas Hus och det nya Studenthuset men också tillgången till bostäder och studentkök. För sina insatser blev han utsedd till hedersmedlem i alla tre studentkårerna, och avtackades med en stor middag på Nationernas Hus. Även relationerna till de anställda och deras fackliga organisationer ägnade han stor omsorg, allra mest arbetsmiljön. Genom sin långa tjänstgöring vid LiU hade han fått en unik personkännedom och insikt om verksamheten som han generöst ställde till sina arbetskamraters och inte minst nya rektorers förfogande.
Men han fyllde också en mycket viktig roll som chef inom universitetsförvaltningen. Hans ledarskap baserades på stor empati samt samtal, att lyssna, att tala, att jämka, så att konflikter kunde biläggas eller åtminstone blev möjliga att leva med. Han fyllde på detta sätt en roll som terapeut för sin omgivning utan att någonsin förlora universitetets intressen ur sikte. I vardagen syntes han ofta småpratande med medarbetarna, oberoende av deras ställning, och spelade därigenom en mycket viktig roll för det sociala klimatet inom LiU. På något förunderligt sätt hade Mats alltid tid för alla som sökte sig till honom och han lämnade sina råd på ett vänligt, stillsamt och närmast ödmjukt sätt. För den som ville vara säker på att träffa honom var tidig morgon en bra tid. Ofta stod ett par medarbetare vid Mats dörr och väntade när vi andra kom till kontoret. Däremot undvek han större samlingar och ville absolut inte få officiell erkänsla för sina insatser. Något han ändå fick lov att acceptera 2016, då Mats mottog LiU:s högsta utmärkelse, förtjänstmedaljen.
Med kärlek, ångest och sorg följde Mats också Åtvidabergs FF på dess berg- och dalbana, inte bara som supporter på läktaren utan också som mångårig sekreterare i klubbens styrelse. Tillvaron berikades ytterligare genom resor med familj och vänner samt musik, konst och andra kulturella upplevelser.
Efter sin pensionering flyttade Mats med sin hustru Maria till Lidingö för att komma nära de två sönerna med familjer, och inte minst barnbarnen som de intresserade sig mycket för. Det nya boendet gav dem också tillgång till Stockholms kulturliv, något som Mats uppskattade mycket. Vi är sorgsna över att han inte fick uppleva fler år. En bildad humanist, i alla avseenden, har lämnat oss alla. Vi minns hans livsverk vid LiU. Våra tankar går till hans familj.