Lennart Claésson, vår gode vän och jaktkamrat har gått ur tiden. Visst är det sorgligt. Men så är människans lott.
Vi lever här en stund. Och den stunden fick vi dela med många andra av Lennarts vänner, inte minst hans nära och kära. Länge ska vi minnas den tiden med tanke på allt det fina som vi då upplevde tillsammans.
När man åkte förbi Lennarts vackra gård, Strömsbro, kastade man alltid en blick ut över ägorna, och sa för sig själv: ja nu har han plöjt, nu har han sått, nu har han tröskat och så vidare.
Att Lennart var en duktig och framgångsrik bonde det vet vi alla. Han var en äkta odalman som kände sina åkrar och betesmarker som sin egen ficka. Det han inte kunde om skog och jordbruk, var inte värt att veta. Och som jägare var han inte mindre intresserad och insatt. Ofta bjöd han till jakt. Så när man åkte förbi gården, kom också det i tankarna. De olika passen. Kullarna där hararna höll till, och inne i Hästbacken stod ofta älgarna. Men Lennart var också en vän att lita på. Ställde alltid upp, och hade jämt tid för en pratstund och en kopp kaffe. Han skrattade gärna och hade en smittande humor. Var vänlig och generös. Och var lätt att tycka om med sitt mjuka och stillsamma sätt.
Varje midsommarafton deltog han i uppvisningsdanserna nere vid sjön som medlem i Bankekinds dansgille, ty det här att dansa tyckte han särskilt om. Satt med i kyrkorådet och deltog i Alreikska fondens arbete, aktiv i Odd fellow och som revisor i Östgöta jägargille. Reste mycket och besökte både Ukraina och USA i egenskap av lantbrukare. Men fick även tid att läsa. Till gården Strömsbro kom hans föräldrar på trettiotalet, och gården blev senare genom köp Lennarts och familjens. Gården som han älskade över allt annat, och skötte och brukade på bästa tänkbara sätt.
Tack, Lennart för alla givande och glada stunder.