Den 8 juni 2022 gick en god vän bort, endast 65 år gammal. Alldeles för tidigt; så många fina minnen och så mycket glädje tillsammans.
Jag träffade Lena första gången på arbetet som operationssköterska på Universitetssjukhuset i Linköping 1989. Vi jobbade bägge natt och Lena hade varit där sedan några år före mig. Jag blev omgående imponerad av hennes kunnighet, snabbhet och förmåga att dela med sig av sina erfarenheter. Dessutom var hon mångsidig och kunde jobba inom de flesta specialiteter som akut behövde opereras på nätterna. Det blev många julaftonskvällar tillsammans med julklappsspel när tid fanns och även nyårsfirande med alla kollegor.
Efter ett antal år började vi umgås mer och jag lärde känna henne bättre. Det visade sig att vi hade samma bakgrund på många sätt. Vi hade bägge levt ett långt liv inom lantbruk med små barn att ta hand om på dagarna och sedan nattpass på operation för att därefter få till lite sömn på förmiddagarna.
När åren gick så blev det mer tokiga och underbara resor, fester och danstillställningar tillsammans. Lena var spontan och positiv och det var alltid enkelt att ordna så att allt fungerade. Jag kommer alltid att minnas hennes ord ”vi är här nu” när hon klev in genom vår dörr eller ”buset sitter bak” som hon utbrast när vi satt i bilen på väg till dans någonstans.
När Lena fick tillbaka sin sjukdom klagade hon aldrig utan kämpade på trots allt vad hon fick gå igenom. Ända tills slutet fanns nyfikenheten kvar på livet och hon frågade regelbundet vad som hände på jobbet eller vilka danser vi varit på, trots att hon själv inte kunde delta.
Jag saknar min fina och goa vän oerhört mycket och mina tankar går till Lenas mamma, nyss fyllda 94 år, och till hennes tre barn samt barnbarn. Livet blir sig aldrig likt utan henne.