Lars Neselius var en flitig och orädd debattör

Folkpartiprofilen Lars Neselius har gått bort i en ålder av 89 år. 
Lars föddes i Eskilstuna 1934 i en familj där pappan arbetade som förnicklare och mamman var restauranganställd. Efter gymnasiestudier kom Lars till Linköping 1957 för studier på lärarhögskolan. Det var också året då han träffade sin blivande hustru Gudrun.
I sitt yrkesliv var Lars adjunkt i Linköpings skolor och tjänstgjorde på högstadiet, Österbergaskolan och senare Ekholmsskolan, som lärare i samhällskunskap och svenska. Lars kombinerade detta med förtroendeuppdrag för Folkpartiet i över 40 års tid. Lars ägnade sig också åt musik i olika former, körsång och klarinettspel, och medverkade vid våra julfester och vid uppvaktningar av våra jubilarer, bland annat när tidigare KF-ordföranden Lars Borg fyllde 100 år. 
Men egentligen började Lars sin politiska bana på Folkpartiets centrala kansli i Stockholm. Bertil Ohlin, som då var partiledare, betonade Folkpartiets socialliberala profil och det blev också ett signum för Lars, som hade en tydlig ideologisk kompass och var en verkligt sann liberal.
Lars var en flitig skribent på opinionssidorna i Corren. Det blev med åren närmare hundratalet inlägg, ofta i lokala frågor men också i nationella och utrikespolitiska ämnen. Lars följde med intresse aktivt den politiska debatten och närvarade så sent som i vintras när Johan Perwe på länsmuseet föreläste om sin bok om nazismen i Linköping under 1930–40-talen. Lars skrev också själv en bok – om Linköpings blodbad 1600.
Lars lokalpolitiska engagemang låg inom ett brett spektrum. Han tillhörde Linköpings kommunfullmäktige under många år och var där en flitig och orädd debattör. Lars verkade också i kommunens olika nämnder och styrelser och kom redan 1970 in i kulturnämnden och var med i den under många år. Lars var också verksam i många andra nämnder och styrelser, till exempel byggnämnden och i det dåvarande Trafikbolagets styrelse. Efter valet 2002 blev Lars vice ordförande i kollektivtrafiknämnden och 2006 ordförande i styrelsen för Bryggaregården, som ansvarar för Linköpings kommuns kulturfastigheter, till exempel Gamla Linköping. 
Som synes omfattade Lars engagemang många politiska områden, men det viktigaste för Lars var ändå omsorgen om sin familj. Lars och hustru Gudrun fick tre söner och genom dem svärdöttrar och flera barnbarn som Lars gladde sig mycket åt.
Vi saknar Lars, men bevarar honom i ett ljust minne. Våra tankar går till hustru Gudrun och sönerna Ola, Yngve och Gunnar med familjer