Lars Neselius var både musikalisk och riktigt trevlig.

När jag började i andrabasen i KFUM-kören 2006 hamnade jag bredvid en reslig, skäggig man. Jag märkte snart att han, Lars, var både mycket musikalisk och dessutom en riktigt trevlig person. Efter några år hade jag också förstått att vi delade intresset för både klassisk musik och jazz. Det gjorde också sångarbröderna Claes Thulin och Staffan Roselius. Jag kom på att vi fyra skulle bilda en musiklyssnargrupp med just både klassiskt och jazz.  Vi har hållit på i över elva år och haft väldigt roligt tillsammans, inte minst tack vare Lars, som varit öppen för det mesta som avhandlats. Ett exempel på detta är att när han varit på konsert med Laleh var han helt begeistrad. Han bidrog mycket till den obligatoriska kaffestunden där livets stora frågor avhandlats liksom barn och barnbarn. Lars var stolt över sina duktiga barnbarn. Han hade också genomtänkta åsikter i politiska frågor, där han hade lång erfarenhet rent praktiskt. Vi i ”De fyras gäng” saknar en mycket god vän och sångar- och musikkamrat. Jag tänker inteminst på våra framträdanden vid körens julfest med kvartettsång och musik. Lars hade också roliga musikfrågesporter i bakfickan med sin klarinett. När vi lyssnar på Mahler eller någon vacker operaaria kommer Lars att finnas i våra hjärtan. Våra tankar och vår medkänsla går till Gudrun, sönerna Ola, Yngve och Gunnar med familjer. För ”De fyras gäng”.