Kerstin Svedbäck och jag lärde känna varandra när vi blev invalda i redaktionen för tidskriften Konstvetaren. Med iver och entusiasm deltog vi i arbetet med att engagera skribenter och ge tidskriften ett varierat innehåll och kännas intressant att läsa. Ganska snart fann vi att vi inte bara delade intresset för konst utan också för litteratur, resor och naturupplevelser.
Kerstins djupa kunskap om konsten och dess uttryck byggde på omfattande studier och resor till olika länder med rika konstskatter. Med sin lärarbakgrund kunde Kerstin förmedla och väcka nyfikenhet inför många konstnärliga yttringar. Hon bidrog med flera artiklar i Konstvetaren till exempel om kalligrafins betydelse inom islamsk konst och hur de kalligrafiska stilarna varit en inspirationskälla för konstnärer under lång tid.
Kerstin hyste en stor passion för färgen blå. Hennes artikel i Konstvetaren utgjorde en fascinerande läsning om denna färgs förekomst i konsten. I sin berömda målning Flicka med pärlörhänge använde konstnären Johannes Vermeer en blå färg på flickans turban. Grunden till denna färg utgjordes av lapis lazuli, ett mycket dyrbart mineral, som importerades från Afghanistan och som krävde ett omfattande och föga hälsovänligt arbete innan den kunde målas med.
När hertigen av Berry beställde en illustrerad bönbok, Les très riche heures, av bröderna Limbourg 1411 användes lapis lazuli i flera av illustrationerna som visar hovfolkets aktiviteter och böndernas arbete under de olika månaderna.
Konstnären Yves Klein experimenterade mycket med den blå färgen. 1960 fick han patent på sin intensiva blå färg, Klein Blue, Kleinblått.
Kerstin skriver också i artikeln om olika färgläror, som omfattar både fysik, kemi, fysiologi och psykologi dvs hur vi påverkas av färger och hur vi upplever dem. Till de kända verken hör Johann Wolfgang von Goethes, Johannes Ittens och Albers färgläror liksom Wassily Kandinskys Om det andliga i konsten och KG Nilssons Färglära.
Med stor värdighet, distans och klarsyn tog Kerstin emot beskedet att hon fått en obotlig sjukdom. Därmed fick våra samtal ett djupare innehåll med de existentiella frågorna om vadan och varthän och om rätten till en värdig död. Om hur vi kan möta de utmaningar och svåra villkor livet ibland bjuder oss och hur vi kan vända det till erfarenheter som får oss att mogna som människor.
Kerstin har med sin livskunskap och sin förmåga att möta svårigheter lärt mig mycket. För detta känner jag både tacksamhet och ödmjukhet.