Ibland möter vi människor som lämnar avtryck, utan yviga gester och stora anspråk. John Sjölund, bördig från Flyggsjö i Gideå socken i Ångermanland, var en av dem. I byn vid sjön vid det branta flyggberget i Hattsjöåns dalgång föddes han den 19 maj 1942, och han växte upp tillsammans med sina fem syskon. Hans far, Valdemar, arbetade med jorden, djuren och skogen, byggde och projekterade; hans mor, Mary, var hjärtat i det gästfria hemmet.
I obemärktheten i Flyggsjö formades John för livet. Skogen var en värld för både lek och arbete. Naturen blev som en kyrka för honom. Att arbeta med sina händer, att skapa, konstruera och bygga, var Johns glädje och gudstjänst. Och i byns kapell, som hans far skänkt marken till, gjorde han som 16-åring en andlig erfarenhet, som han senare i livet såg tillbaka på som ett avgörande vägval.
John Sjölund utbildade sig till byggnadsingenjör, träffade sin livskärlek, Elisabeth, i Örnsköldsvik, och tillsammans flyttade de 1968 till Linköping där barnen Anna och Erik föddes och växte upp. I Linköping med omnejd blev John känd som en kompetent och pålitlig byggnadskonsult.
Med tiden kom han också att engageras alltmer i de otaliga byggprojekt och renoveringar som skulle krävas på Nya Slottet Bjärka-Säby. Med sitt breda kunnande och sin hängivenhet blev han en nyckelperson när det 1700-talsslott som familjen Ekman 1980 donerat till Sionförsamlingen utvecklades till ett kulturellt och religiöst centrum med ekumenisk profil. Få personer har där lagt ner så mycket ideellt arbete, utan att med ett ord framhålla den egna insatsen. Jag minns när gudstjänster 2005 började firas i det nyinvigda kapellet på slottets övervåning. Människor strömmade till i en omfattning som fick brandmyndigheten att reagera. Då var det John som kom på den geniala idén att placera en brandtrappa på en plats ingen tänkt på. Så kunde gudstjänsterna fortsätta.
När John Sjölund insomnade tidigt på påskdagsmorgonen den 9 april i år var dagen och stunden för uppbrottet i sig ett tecken. Påsken var hjärtat i den tro han bar med sig genom livet. En tro som förkunnar att ingen förlust finns utan hopp, ingen sorg utan ljus.
Arbetsglädjen, trofastheten, omtänksamheten om familj och vänner var John Sjölunds signum. Saknaden är stor. Eftervärmen större.
Evig åminnelse.