Den 16 januari fick Inga-Lill lämna jordelivet, bara några månader efter sin make. Att Inga-Lill hade bekymmer med hälsan visste vi men kunde ändå inte ana att uppbrottet var så nära.
Vi har varit vänner under många år och delat gemenskap i både hem och kyrka. Inga-Lill har varit en fin och trofast vän som alltid ställt upp för sina medmänniskor när hon haft möjlighet. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.
Man påminns om orden i en dikt: ”Mötas och skiljas är livets gång – skiljas och mötas är hoppets sång”. Det hoppet bär genom allt!
Nu går mina tankar till sönerna Patrik och Fredrik med familjer som på så kort tid mist sina föräldrar och farföräldrar.