Vår vän och kollega fil.dr. Henrik Kock har den 2 mars somnat in efter en tids sjukdom. Hans närmaste är hustrun Lena, barnen Petter, Åsa och Gustav med familjer.
Beskedet att Henrik avlidit är svårt att ta in och acceptera. Det känns overkligt. Detta trots att han själv vid våra sista kontakter i slutet av januari lugnt klargjorde att sjukdomen nått ett stadium där han inte kunde räkna med att överleva. Men beskedet kom ändå oväntat. Overkligheten förstärks förstås av det långa samarbete som vi haft med Henrik genom arbetet på Linköpings universitet.
Henrik var verksam på Linköpings universitet i över trettio år och tidigt i karriären växtes intresset för arbetslivspedagogiska frågor. Han kom att knytas som doktorand till det nystartade Centrum för studier av människa, teknik och organisation (CMTO) i mitten av 1990-talet. Henriks kunskapsmässiga bredd och goda sociala förmåga var av ovärderlig betydelse i byggandet av den flervetenskapliga och interaktiva miljö för arbetslivsforskning som blev CMTO:s signum. Detta inte minst i arbetet att knyta samman forskare från olika discipliner i gemensamma projekt, men i lika hög grad i samverkan med företrädare för de företag och andra organisationer som utgjorde parter i CMTO:s forskningsverksamhet. När sedan forskningscentret HELIX etablerades vid LiU några år senare (2006) kunde Henrik fortsätta och vidareutveckla sin forskning, men även axla roller bland annat som ansvarig för HELIX forskarskola, och senare som biträdande föreståndare. Vi är många – både inom akademin och inom HELIX partnerskap – som kan vittna om de värdefulla insatser som Henrik bidragit med genom att vara inkluderande, engagerad och påläst om arbetslivets utmaningar och möjligheter.
Henrik var synnerligen välorienterad och beläst inom vida områden, skönlitteratur, såväl som politik och historia. Dessa samtal berikade tillvaron inte minst under de olika resor i samband med projekt och konferenser som vi gjort tillsammans både inom landet, men även utomlands. Henrik var också mycket sportintresserad och samtal om hockey stod ofta på dagordningen på hans kontor eller i fikarummet, gärna tillsammans med ett gott bakverk.
Man får tänka till om och om igen för att verkligen förstå att Henrik inte längre finns med oss. Saknaden är stor!