Hans Öhman (1944–2022) från Ljungsbro avled den 8 november vid 78 års ålder. Närmast sörjande är makan Lena samt barnen Frida, Fredrik och John med familjer.
”Hasse” föddes i Sollefteå år 1944. Familjen flyttade mycket snart till Uppsala där pappa Pelle och mamma Alice arbetade som frisk- och sjukgymnaster. Uppsala blev hemvist för skolgången samt universitetsstudier inom diverse ämnen.
Hasse hade av gener från Dalarna och bra mat begåvats med en lång, reslig och ganska atletisk kropp. Det blev därför naturligt att tillbringa en hel del tid med handboll med flera sporter på ”Svettis” där pappa Pelle var exercitie-fäktmästare.
Inledande universitetsstudier ledde fram till en pol mag. Men, och detta men är viktigt. Att studera i Uppsala är sällan bara studier. Vad lockade Hasse mer? Jo, Uplands nation med gasker, söndags-kaffe, och Juvenalorden. Hasse hade en särskild karisma, sångröst och scenbegåvning.
Här måste också berättas historien om när Hasse genom framträdanden på Nationerna banade väg för en annan artist och hans framgång. Hasse letade ofta fram skillingtryck från gammal och ny tid, och en dag hittades en singel inspelad 1966 som hette Rosen. Hasse började sjunga den på olika nationer och sången blev omåttligt populär bland studenter. Ja, den blev så populär att den plockades upp av Sveriges Radio, spelades flitigt, hamnade på Kvällstoppen och blev en landsplåga. Originalartisten Arne Qvick fick turnera land och rike runt, ibland tillsammans med självaste Snoddas. Många är de ”covers” som Hasse spred lycka, skratt och tårar med.
Vid 28 års ålder blev Statistiska centralbyrån och arbete med konsumentprisindex möjligen något enahanda, varför medicinstudier påbörjades med 2 år i Uppsala och resterande tid i Linköping. Tiden i Linköping har varat till Hasses bortgång. Hasse blev hudläkare, en erkänt mycket duktig kliniker samt en riktig ”patientdoktor”. Men ett liv består av så mycket mer; giftemål med Lena, tre barn, barnbarn, hus i Dalarna, Mellbystrand och Hjalmar Svenfeldts väg, licentiat, ståthålleri inom Juvenalorden, SHT, Rotary, jakt, saksamleri, ett antal gamla bilar, samt många, många både små och stora fester med många, många vänner. Hasse var en ”vännernas vän”.
Från baksidan av Rosen, ”Vid den gamla grinden” kommer så slutorden:
”Vi tänker mycket och så väl ment
Men tråkigt nog kommer vi för sent
Vi glömmer tiden som rinner bort
Vad livet ändå är kort”
Livet är kort, men så länge vi lever Hans, kommer minnet av gig att leva.