Hans Almroth, Linköping, har stilla somnat in i kretsen av sin familj i en ålder av 79 år. Närmast anhöriga är hustru Sonja och de tre döttrarna Mia, Jessica och Victoria med familjer.
Hans växte upp i Solna där han tidigt träffade Sonja som förblev hans livskamrat i över 60 år. I likhet med sin far valde Hans officersbanan och blev officer vid Kgl. Svea Trängregemente 1967. Ett naturligt ledarskap gjorde att han hade lätt för att få både soldater och kollegor med sig. I flera avseenden var Hans före sin tid när det gäller ett inkluderande och empatiskt ledarskap. Han stod alltid upp för det han trodde på även om det ibland fanns överordnade som kanske ansåg hans ledarskap som allt för modernt.
1973 köpte familjen Andersborg. Att påstå att huset, byggt i början på 1900-talet, var inflyttningsklart vore en överdrift. Hans var orädd för att prova nya saker, som gjorde att den första renoveringen gjorde huset beboligt. Med Sonja vid sin sida blev familjen Almroths hus tidigt en plats där vi samlades för fest. Otvunget och opretentiöst fick vi uppleva många roliga stunder tillsammans.
1985 var det tänkt att Hans, tillsammans med familjen, skulle åka ut som FN-observatör under ett år men under utbildningen i Finland blev Hans allvarligt sjuk i akut leukemi. Med ett otroligt stöd från Sonja och barnen och en benmärgstransplantation från sin bror Pontus tog Hans sig igenom sjukdomen. Vi har väl alla haft mörkare stunder i våra liv och då har alltid Hans och Sonja varit beredda att stötta den som har varit i behov av stöd. Vi är många som är tacksamma för att de har funnits där för oss när solen inte skiner.
Empati har inte bara präglat Hans förhållande till sina vänner utan även i tjänsten har hans ledarskap och empati skördat stora framgångar. När Försvarsmakten införde KLOK-kursen, en halvårskurs helt inriktat på ledarskap, var Hans en av de första officerarna som gick kursen. Hans var en mycket uppskattad kurschef på Trängtruppernas Officershögskola med mycket stort intresse för att utveckla elevernas ledarskap. När Hans gick i pension fortsatte han sin ledarskapsgärning genom att utbilda läkarstudenterna vid Universitetssjukhuset i Linköping med stor framgång. Han var även en uppskattad ordförande i regementets kamratförening under många år.
Vi som hade förmånen att få lära känna Hans och hans familj känner stor saknad efter en synnerligen god, vänfast kamrat och duktig kollega.