Byggmästaren Gunnar Gunnarsson (1932–2022), Norrköping, har avlidit vid en ålder av 89 år. Närmast anhöriga är barnen Per, Dag och Torbjörn med familjer.
En samhällsbyggare har gått ur tiden. Gunnar föddes i torpet Skogsstjärnan i Jonsbergs socken. Näst yngst i en syskonskara av fem.
Den pojke som skolös gick grusvägen till folkskolan började med att sälja vykort i statarlängorna. I ungdomen arbetade Gunnar som bonddräng och gick lantmannautbildning. Efter senare utbildning vid Katrineholms tekniska skola kunde han kalla sig byggnadsingenjör. Han stegade in till dåvarande Östgötabanken, fick låna pengar och kunde starta sitt företag, Bygg GG.
Företaget växte med en fastighetsrörelse. I slutet av 80-talet, förvärvades fastigheter i Tyskland. Gunnar köpte bostadsfastigheter renoverade, och såg till att det blev positivt kassaflöde. Under brinnande bank- och fastighetskris i Sverige kunde sedan fastigheterna i Tyskland avyttras med vinst. Gunnar var under flera år ordförande för Norrköpings Byggmästareförening och var styrelseledamot i Byggförbundet/Byggentreprenörerna. 1993 utsågs Gunnar till årets byggmästare och mottog hedersbetygelsen av byggmästare Sven-Harry Karlsson. Bolagen drivs vidare av barnen och en tredje generation har börjat engagera sig i familjeföretaget.
I slutet av 60-talet växte det politiska engagemanget och Gunnar blev tongivande som ordförande för Centerpartiet i Norrköping. Han hade uppdrag som ledamot i kommunstyrelsen, vice ordförande i byggnadsnämnden och ledamot av landstinget. Han var stolt över en avgörande insats för att bygga det nya sjukhuset i Norrköping. Som ordförande för Östgöta Brandstodsbolag, nuvarande Länsförsäkringar, bidrog han till skapandet av Länsfastigheter genom uppköp av fastighetsbolaget Humlegården och stoppade tillsammans med andra ett samgående med Sparbanken.
Drömmen om en egen gård levde hela tiden. Hustrun Sonja ansåg att den skulle ligga vid en sjö. Då plötsligt 1987 ringde en man som ville hyra en lägenhet i Söderköping. Han frågade om byggmästaren ville köpa hans gård. Sonja och Gunnar åkte till Gårdebytorp och en halvtimme senare tog man i hand på affären. Efter flytten till gården tog engagemanget i Svenska kyrkan vid som ordförande i Kyrkorådet. Stor blev striden när biskopen ville slå ihop bygdens församling med Söderköping. Församlingen blev kvar.
Saknaden är stor, större är dock glädjen över och tacksamheten för de upplevelser vi haft. Traditioner med midsommarfirandet i Gryts skärgård, skidsemestrar och julaftnar på gården. Upplevelser som delas av våra barn med många vänner från när och fjärran. Generositeten under vår uppväxt var stor, vi fick alla möjligheter som han aldrig hade haft. Nu tyckte han att han inte behövde göra mer, han hade uträttat färdigt.