En vän och kollega har gått ur tiden. En arbetskamrat i över trettio år. En man som gick sin egen väg och satte sina tydliga spår.
Efter civilingenjörsexamen med höga betyg i matematik och fysik, lämpliga för gymnasiet, universitet eller högre befattning inom näringslivet, sökte han tjänst på Ljungsbros högstadium och verkade där hela sitt liv.
Kanske var det en stundens ingivelse att söka en sådan lärartjänst, ett sätta att pröva sig själv, och det blev ett lyckodrag. Han hittade en plats bland kollegor, som accepterade hans raka sätt att vara, även om det ibland kunde bli konfrontationer. Men vad vore livet ...
Bland elever var det på motsvarande sätt, men hans stora kunskap och välvilja att hjälpa skördade framgång och många, många är de elever, som fick extra hjälp, utanför skoltid, med svåra fysik- och matteproblem.
Under 1900-talets senare del var Ljungsbro Linköpings största skola med upp till sju paralleller. Ett gott förhållande mellan elever och lärare utmynnade i många tillställningar och festligheter. Där hade Gunnar sin givna plats. Hans stora intresse för ljud och bild blev ett viktigt inslag vid julfester, elevdanser och skolavslutningar. Hans tillgång till ljudanläggningar och tillhörande musik var viktiga delar i en sådan verksamhet. Hans kamerautrustning fanns alltid med och ett stort arkiv av minnesbilder från den tiden döljer sig i hans samlingar.
Gunnar är född i Trollhättan och upplevde sin barndom bland Göta älvs väldiga vattenfall och kraftanläggningar där hans far hade en hög befattning. Kanske satte det sina spår i Gunnars val av utbildning. Troligen var tanken att gå i pappas fotspår, men när han studerade här i Linköping, hyrde han1968 en lägenhet på Östgötagatan, där han sedan blev bosatt hela sitt liv.
Efter sin pensionering har Gunnar varit en flitig deltagare i vår vandringsgrupp bland ett tjugotal herrar, som träffats två gånger per vecka. Där har den sociala kontakten, precis som för oss andra, varit minst lika viktig som den rent fysiska. Hans behov av att diskutera de ämnen där han hör hemma har också fört honom in i andra grupper av likasinnade.
Han var också en flitig deltagare i Västgöta Gille och till Västergötland har han nu återvänt. Gunnar ville bli begravd stilla och med enbart närvaro av de närmaste i sin födelsestad Trollhättan.
Gunnars porträtt (något karikerat) finns på kommunalhuset/biblioteket i Ljungsbro där en målning av honom – utförd av kollegan Paul Sjöman – kan skådas tillsamman med alla kollegorna på Ljungsbro skola från slutet av 1900-talet.