Göthe Anderson kom till Linköping i december 1962 som ombudsman för målarfacket. Han gjorde snabb politisk karriär och blev invald i kommunfullmäktige efter 1966 års val. År 1972 blev han socialdemokratiskt kommunalråd, en post han innehade fram till 1991 då han tvingades avgå efter en så kallad ”affär”. Mediadrevet var hårt och i partiet var man trötta på hans ledarstil. När Göthe avgick representerade han en gammal politikertyp: den kompetenta pampen.
Efter 1970 växlade de politiska majoriteterna och Göthe Anderson fick därför arbeta både i med- och motvind. Centerpartiet var motståndaren på 1970-talet och på 1980-talet var det Moderaterna som dominerande. Personkemin mellan Anderson och KDS företrädare Harry Staaf fungerade ovanligt väl och tillsammans skapade man ett samarbete efter valet 1979. Valet 1988 ledde till ett annat samarbete, med Miljöpartiet och VPK. Annars minns man kanske den valrörelsen mest för affischerna, skapade av en reklambyrå, där Göthe Anderson lovade att klättra i domkyrkotornet eller bada i Stångån på julafton om inte vallöftena friades in.
Vi intervjuade Göthe Anderson inför utgivningen av ”Linköpings historia. 1900-talet”. Göthe och jag fortsatte sedan att träffas för att fika och diskutera. Det Göthe framhöll från sin tid i kommunen och som han var mest stolt över var utbyggnaden av universitetet, Mjärdevisatsningen (att ha medverkat till att bryta Linköpings försvarsberoende) och tillkomsten av Konserthuset, en långdragen historia som förverkligades 1987. Tyvärr förmådde inte de ansvariga att driva verksamheten, utan kommunen fick efterhand ta över.
Efter tiden i politiken hade Anderson ett antal centrala utredningsuppdrag. Han skrev om sin politiska gärning i en bok från 2014. Den var ett resultat av diskussioner han förde med mig och andra. Han fortsatte att följa vad som hände i samhället och var ofta kritisk mot sitt gamla parti. Vi försökte på 2010-talet få till en studie av nyttan av ett projekt som Konsert & kongress. Liknande studier hade gjorts på andra håll. Vi gjorde under 2010-talet ett antal resor till Stockholm för att träffa centralt placerade aktörer. Det framgick tydligt vilket förtroende många fortfarande hade för Göthe Anderson. Han hade suttit i den socialdemokratiska partistyrelsen under flera år och därigenom knutit viktiga kontakter.
Som pensionär ägnade han tid och visade starkt engagemang för sin familj och sitt älskade sommarställe i Höganäs. Jag saknar våra fikamöten och intressanta samtal.