Ett dödsbud lämnar aldrig någon oberörd. När det kommer högst oväntat, och rör en nära och kär anhörig, breder en förlamande sorg ut sig. Så har det varit för oss, sedan vi fått beskedet om Görans så hastiga och tragiska bortgång. Vi har fortfarande svårt att förstå att det är sant.
Göran har på olika sätt och under många decennier spelat en viktig roll i vår familj. Hans betydelse för oss alla förstärktes ytterligare, när han gifte sig med vår syster Margareta, och blev en oerhört omtyckt och uppskattad svåger, morbror och farbror. Göran var en alltigenom gedigen människa, och hans olika egenskaper skapade ett register, som omfattade allt det man kan önska. Närhelst vi vill kan vi frammana bilden av honom i hans vardagsroll som duktig lantbrukare, alltid positiv, entusiastisk och glad, utrustad med en outsinlig energi. Lika tydligt minns vi honom från alla släktsammankomster, där han spred så mycket ljus, värme och glädje omkring sig. Vi ser honom också som en i raden av bassångare i olika körsammanhang, där hans mäktiga och tonsäkra stämma gav genklang. Den allra tydligaste bild som framstår, är ändå den med Göran som lycklig make och familjefar, med först de egna barnen och senare alla barnbarn i sin stora, trygga famn.
Görans naturliga och helt chosefria framtoning, fick alla runt omkring att känna sig harmoniska och bekväma. Hans intresse för och välvilja om andra, visste inga gränser. Tomrummet efter Göran är oändligt, men alla fina minnen lever kvar i våra hjärtan och sinnen.
Alla våra varmaste tankar finns hos Görans närmaste.
Vi delar den djupa sorgen.