Som tidigare meddelats har företagaren Erik Larsson gått bort. Erik växte upp i en företagarfamilj. Att han skulle bli en framgångsrik företagare var en naturlig utveckling. Det pratades bara affärer, när det var släktmiddagar pratade alla gubbar affär brukade Erik berätta om. Farfars far, Anders Larsson, flyttade som så många andra från östgötaslätten in till Linköping i början av 1900-talet. Det var företagande i form av skomakeri och senare även livsmedelshandel.
Eriks farfar Aron drev tillsammans med sin bror, Manne, livsmedelsaffärer på Storgatan och i Gottfridsberg. Eriks far Tore byggde tillsammans med sin fru upp grossistföretaget Östgöta Papper som handlade med förpackningsmaterial och trycksaker. Erik gick några år på läroverket, men passade inte in i en skolform där tiden stått stilla sedan år 1900. Erik kunde berätta skolminnen om ”en läroverkslärare som gick omkring med käpp och slog på elever”.
Efter skolgången föll det sig naturligt att Erik för egen del startade ett tryckeri, då det fanns en upparbetad kundkrets inom familjens företag. Erik startade upp verksamheten, Tryckeriet Erik Larsson AB, på 1970-talet i en lokal på Engelbrektsplan, flyttade sedan till ett läge högst upp på Nygatan. Där blev den liberala företagaren granne med ett kommunistiskt parti, KAF, vilket inte vållade några problem. Erik hade öppet sinne och lärde upp de vänstersinnade ungdomarna hur man hanterar tryckmaskiner. Med tiden blev en av dom en god kapitalistisk företagare. Eriks verksamhet utvecklades bra och han flyttade i början av 1980-talet till fastigheten på Hamngatan 2. Erik investerade framgångsrikt genom att köpa såväl tryckerifastigheten som det intilliggande huset med hotell Östergyllen. Traditionen med fastighetsinvesteringar fanns i familjen sedan flera generationer tillbaka.
Som de flesta andra företagare hade Erik ett område där man har en mycket hög spetskompetens och andra där man inte är lika bra. Erik var en av stans bästa säljare, han kunde konsten att sälja in trycksaker. Om en leverans någon gång blev sen, kunde Erik koppla på sin charm och få kunden på gott humör.
Erik var en karismatisk människa, han hade lätt för att knyta kontakter. Han hade en stor vänkrets ute på stan, såväl bland gammelsvenskar som nysvenskar. Det blev många lunchmöten med Eriks vänner bland de yngre företagarna med invandrarbakgrund, där Erik ville hitta affärsmöjligheter.
Tryckeribranschen började sin nedgång för drygt 10 år sedan. Erik anpassade verksamheten till de sämre tiderna. Problemen med hälsan medförde också att verksamheten drogs ned. Vi gjorde affär med bägge fastigheterna på Hamngatan för drygt ett år sedan. Det blev många samtal och sms under de sista året. Erik var lite av en vardagsfilosof: ”Vi lyckades ju med barnen. Det är det bästa betyg du kan ha som människa, att det går bra för dina barn” var typiska Larssonska vidsomsord. Erik gladde sig åt att husen skulle komma att användas som skola och planerade att delta när de nya lokalerna invigs i januari. Han avled efter en längre tid sjukdom. Erik Larsson blev 74 år.