Ungdomsvännen, politikerkollegan, företagaren Pehr Löfgreen har, som tidigare meddelats, gått ur tiden. Han fick leva ett långt liv och utöver sin gärning som företagare var han från tidig ungdom till sina sista dagar engagerad i politik och samhällsutveckling.
Vi lärde känna varandra genom dåvarande Högerns Ungdomsförbund och kom därefter att vara i nära kontakt inom politikens alla nivåer. Engagemang och entusiasm kom att vara Pehrs ledord i hela hans liv. Han personifierade en politiker som bokstavligt talat ägnade en mycket stor del av sin tid och sitt liv i politikens och samhällets tjänst.
Det började under hans tid som student i Linköpings Högre Allmänna läroverk. Där bildades Konservativ Skolungdom och han blev självskriven medlem.
I Moderaternas Ungdomsförbund i Östergötland blev han ordförande 1967 och några år framåt. Och så fortsatte det. Han var synnerligen aktiv i den lokala Moderata organisationen, såväl i hemmaföreningen Norsholm som i Norrköping som på länsplanet. Han var ledamot av Norrköpings kommunfullmäktige i många år. Till Sveriges riksdag invaldes han 1991 och var under en mandatperiod ersättare i miljö- och jordbruksutskottet samt trafikutskottet.
Jag blev utsedd att vara hans fadder under denna period vilket gjorde oss till extra nära kompisar. Ett förhållande som varade livet ut. Varje gång vi träffades påminde han oss om denna period av vårt liv. Han förlänades välförtjänt partiets guldmedalj.
Det förtjänas nämnas att Pehr också hade ett stort engagemang i Svenska kyrkan. Där var han en kunnig och stridbar medlem. Han blev vald till Norrköpings kyrkofullmäktiges ordförande 1985.
Med Pehr Löfgreens bortgång har Moderaterna förlorat en eldsjäl. Ingen fråga var för liten eller för stor för att han inte var beredd att ställa upp. Det har säkert ibland gått ut över familjen och det ger oss extra anledning att i dessa tunga dagar med tacksamhet tänka på hustru Helen och barnen Hans, Cecilia och Caroline med familjer.