Med Mats Arwidsons bortgång har en kär och nära vän lämnat oss nästan femtio år efter det att vi möttes på den unga högskolan i Linköping. Mats hade år 1968 börjat studera på den dåtida universitetsfilialen med sikte på lärarbanan medan undertecknad år 1974 kunde glädja sig åt en tidsbegränsad tjänst som extra universitetslektor i historia. Vid den tiden gällde det för den unga högskolan i Linköping att vinna gehör lokalt och nationellt som slagkraftig och intressant aktör inom högre utbildning och forskning. Då hängde mycket på engagerad medverkan av anställda och studenter. Där bidrog Mats verksamt redan från högskolans första tid.
Vi tjänstgjorde vid två skilda institutioner då inhysta i linnefabriken på Platensgatan 26. Mitt minne av dåtidens Mats är en flitig, energisk ung person med återkommande utbildningsuppdrag även utanför högskolans väggar. Vid övergången till 80-talet kom vi varandra närmare. Jag minns den glädje jag kände när det stod klart, att Mats skulle återkomma till LiU efter några år i ledningen för Radio Östergötland. Med honom som chef för universitetets informationsavdelning, placerad i anslutning till universitetsledningen på Hertig Karlsgatan, fick jag en ytterligt värdefull arbetskamrat att inspireras av och ofta samråda med i mina skilda funktioner vid universitetet. Gemensamt hade vi också intressen för idrott i skilda former särskilt för fotboll och därefter även ishockey. Med Mats vid sin sida hade man alltid tillgång till nyktra analyser även i hetsiga skeenden. Vad gäller egen idrottsutövning spelade vi som laget Clio under flera år badminton i Korpen.
Under 90-talet intensifierades och breddades vårt umgänge på det privata planet. Många är de middagar där det förunnades oss båda att med Mats och Maria planera gemensamma resor främst runt om i Europa men även med avstickare till såväl Thailand och Kambodja som New York. Under alla dessa resor var det en både kunskapsmässig och trygghetsingivande förmån att kunna lita till Mats som rutinerad reseanförare.
Vid resor som dessa och under återkommande umgängen i våra respektive hem njöt vi av att med Mats som en humanistiskt bildad och allmänt reflekterande medmänniska kunna ventilera såväl livets höjdpunkter som ofrånkomliga vågdalar. Hans djupa intresse för skilda kulturformer som opera, klassisk musik och konst har verksamt bidragit till att berika och fördjupa våra perspektiv på tillvarons värden.
Umgänget med Mats och Maria har alltså givit oss och även våra barn bestående minnen för livet. Mats alltför tidiga bortgång fyller oss nu med sorg och saknad. Men trösterik är vetskapen om att de ljusa minnena av våra liv tillsammans med honom och hans familj kommer att bli bestående.