Bänken är tom, vår vän och kamrat sedan många år, Clas-Göran ”Clacke” Karlsson, har lämnat oss och bänken för alltid.
Jag lärde känna honom under våra år på lekladorna på Slestadskolan under 1990-talet. Clacke med sin unika personlighet är en person man inte glömmer. Han bjöd in mig, min familj och ett antal vänner i sitt liv, en förmån som inte var alla förunnad. En inbjudan som på många sätt berikade våra liv och samtidigt fick oss att fundera på hur olika liv och livsvillkor vi alla har.
Clas-Göran lämnar efter sig många fina minnen. En talang i måleri, ett helt eget sätt, en snällhet och omtanke som få under sin livstid lyckas förmedla samtidigt som där fanns en bångstyrighet och en stark egen vilja.
Han var duktig på att måla och rita, det är med glädje jag i dag tittar på de alster han har skänkt mig och min familj. Målningar som har krävt noggrannhet, färgsinne och tålamod. Clacke satt ofta, ofta under tiden på ladorna med flera barn runt sig, och ritade och målade.
Clacke och vi, hans vänner, tillbringade många grillkvällar tillsammans. Då visade han alltid en genuin tacksamhet över både trakteringen och sällskapet. Han var alltid noga med att förhöra sig om hur vännerna mådde när vi talade i telefonen och om vi haft kontakt.
Clacke tyckte mycket om att ha fest och umgås. Han bjöd in oss till kvällar med hans egentillverkade silltårta. Sina fester och kalas gladdes, planerade och pratade han om långt i förväg. Under de senaste åren utökades vänskapskretsen med ett antal alerta personer på Lambohovs servicehus, dessa personer och vi som redan var hans vänner, sammanfördes under hans födelsedagar på bänken utanför hans hus. Där bjöds vi på silltårta och kaffe med dopp. Många vilda historier och glada skratt delades då. Clas-Görans grannar som alltid fanns där för honom, hjälpte till med att ordna kalas och ställa upp med det som behövdes för riktigt lyckade födelsedagsfester.
Clacke hade en omedelbarhet som troligen kom av hans levnad och också av att han stundom fört en hård kamp i livet. Vi kommer att med glädje och saknad minnas honom och våra möten med honom. Bänken kommer förevigt att kännas tom nu när denna stora personlighet inte längre nyttjar den.
Clacke har låtit oss vänner med familjer få vara med om en otrolig resa i en annan människas liv. För det är vi många som är tacksamma och som nu önskar att han hittar en ny bänk att sitta och njuta på.