Lördagen 5 augusti somnade min vän Lisbeth in för alltid omgiven av sina nära och kära.
Det är sorgligt och gör ont då vänskapsband brister. Jag träffade Lisbeth första gången i slutet av 60-talet, vi arbetade då tillsammans och nästan på en gång fick vi samma känsla "så bra vi jobbar ihop". Från den dagen började vår långa vänskap.
Lisbeth bodde under många år på Ärenprisvägen i Linghem med sin familj, Gösta, Eva, Annie och Tommy. Eftersom dörren till deras hem alltid "stod öppen" var det ofta syskonbarn, kompisar och hundar som var i huset. Det fanns plats för alla, man kände sig alltid välkommen.
Ett av mina många minnen av Lisbeth är då hon ringer till mig och berättar att hon hade en toppenbra idé. Hon hade övertalat Gösta att bygga om i källaren för hon skulle öppna solarium, där skulle hon och jag arbeta. Detta var mitten av 80-talet då ville nästan alla människor se solbruna ut, och nog fick vi jobba, det var kunder från tidig morgon till sena kvällar. Vi har långt senare pratat om hur trötta vi kunde vara men också om vilken rolig tid det var.
Men allt har sin tid och livet förändras. Då Gösta avled tyckte Lisbeth att huset blev för stort, hon sålde och köpte lägenhet i Linköping. Där kunde hon promenera med sina hundar utmed Stångån, besöka Trädgårdsföreningen och göra mycket annat.
Lisbeth tyckte om att ha liv och rörelse runt sig, och eftersom hon bodde "mitt i stan" var hon nästan aldrig ensam. Hos henne träffade man ofta hennes älskade små barnbarnsbarn som gärna ville vara hos Lisbeth, där fick de leka hej vilt. Jag tror att det var hennes trygga, lugna sätt som gjorde att hon blev så uppskattad av alla. Hon hade förmågan att se det "fina" hos varje människa, för henne var alla lika mycket värda.
Lisbeth skulle den 11 augusti ha fyllt 84 år. Det känns ofattbart att aldrig mera få möta Lisbeth då hon kommer gående med sin rollator och en hund vid varje sida, aldrig mera få höra henne svara i mobilen med sitt vanliga "hallå där". Jag är så tacksam för alla fina minnen, kommer aldrig att glömma min fina goa vän. Lisbeth, du fattas mig, men kanske, kanske ses vi igen!
Mina tankar går till Lisbeths alla nära och kära i dessa för dom så tunga dagar.