En kär vän, kollega och förebild har lämnat oss.
Docent Göran Nylander har gått bort efter en tids sjukdom. Göran arbetade oförtröttligt vid hand- och plastikkirurgiska kliniken tills för 6 månader sedan då han oväntat blev allvarligt sjuk.
Göran växte upp i Stockholm och utbildade sig till läkare vid Karolinska Institutet i Stockholm. Han började tidigt sin läkarbana inom kirurgin bland annat på kirurgiska kliniken i Finspång och Norrköping för att därefter utbilda sig till handkirurg. Göran disputerade 1986, han fortsatte därefter med forskningen och blev docent vid Linköpings universitet.
Göran var en person med ett stort hjärta för patienter och medarbetare. Han blev ett naturligt val för ledningen när det var tid att tillsätta en ny verksamhetschef vid hand- och plastikkirurgiska kliniken som han styrde rättvist och tydligt med stor värme. Han bidrog väsentligt till att brännskadeavdelningen utvecklades till att bli ett flaggskepp på Universitetssjukhuset och en av Sveriges två specialavdelningar för denna vård. Han arbetade även både som biträdande verksamhetschef samt som medicinsk ledningsansvarig på barnkirurgen och barnkliniken i Linköping under flertal år.
Forskning låg Göran varmt om hjärtat och han uppmuntrade oss medarbetare till allehanda projekt vilket har gjort hand- och plastikkirurgiska kliniken till den forskningsaktiva enheten som den är idag. Vi är många som har Göran att tacka för att våra forskningsprojekt har gått i hamn.
Utöver att vara en mycket skicklig handkirurg tog Göran sig gärna an byggnationer och reparationer. Göran kunde väldigt mycket om mycket och hans nyfikenhet gjorde att han ständigt tog sig an nya utmaningar. Han arbetade exempelvis fram tills nu i en nationell arbetsgrupp med syfte att skapa en nivåstrukturering för handmissbildningar i Sverige. Dessutom färdigställdes en fin sjöbod vid stranden på Öland.
Vinteraktiviteter med skidåkning och skoterkörning i fjällen tillsammans med familjen var ett stort nöje liksom många äventyrliga båtresor genom åren. Ostkustens skärgård låg honom speciellt varmt om hjärtat.
Vi kommer att minnas Göran för hans oupphörliga nyfikenhet på människorna och världen, hans starka närvaro i alla möten och hans generositet att dela med sig av kunskaper och erfarenheter. I sorgen och saknaden finns en stor tacksamhet för att vi fick leva samtidigt med en sådan oförglömlig människa.
Våra tankar går till hans ständiga livskamrat Eva, hans barn Lotta och Emil med familjer.