Diskussionerna med Erik Larsson var alltid uppfriskande

Erik Larsson

Minnesord2021-09-18 07:00

Det är med stor sorg vi tar emot meddelandet att Linköpingsprofilen, affärs­mannen, företagsbyggaren Erik Larsson har slutat sina dagar.

Han var på intet sätt okontroversiell.  

Debattlysten och påläst ville han varje gång vi träffades diskutera samtiden och händelserna i samhället och staden. Stark i sina åsikter, högljudd och med nära till skratt följde han utvecklingen inom många områden.  

Syntes ofta i Linköping i sin pickup, ringde om idéer och tankar till nya affärer, höll ett öga på trafiken utanför fastigheten i korsningen Hamngatan–Järnvägsgatan. Särskilt på lördagar, då han ensam i sitt tryckeri läste tidningarna från pärm till pärm och skickade veckans fakturor. Åkte man förbi där vid den tiden ringde telefonen strax.

Erik kunde upplevas verbalt brutal, men den som stod pall och bröt igenom det fann innanför skalet ett hjärta av guld. Han löste även de svåraste produktionsdilemman, levererade själv trycksakerna, gjorde allt som behövdes för kunden, oavsett hur besvärligt det var.

En typisk episod kan berättas från när tryckeriet, som då var nystartat, låg på Nygatan. En kund kom in för att få hjälp med en A3-trycksak. Kunden tittade på Eriks tryckpress, som bara klarade A4. ”Inga problem”, sa Erik, ”det fixar jag”. När kunden sedan kom tillbaka låg färdiga A3-trycksaker och väntade. Erik hade givet­vis kontaktat en kollega­, som löste problemet. Det var typiskt för Erik Larsson och hans stora nätverk.

För sin personal var han utåt en hård arbetsgivare, men den som genomskådade den tuffa tonen insåg snart att han var en oerhört generös person och omtänksam utöver de flesta.

För oss, som lärde känna honom för många år sedan, blev vänskapen livslång. Diskussionerna med Erik om medier, konst, företagande var alltid uppfriskande. Och förenade genom ett stort intresse för bilar hade vi ofta samma åsikt.

Plågad av svår psoriasis under många år förändrades hans utseende på senare tid. Men under den såriga ytan fanns fortfarande den nyfikne Linköpingsgrabben, som kiknande av skratt ständigt var beredd att kasta sig ut på nya äventyr.

En epok är över. Och Erik Larsson lämnar ett stort tomrum efter sig.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!