Dag Domeij (1938–2022), Norrtälje, avled den 2 augusti, 84 år gammal. Närmast sörjande är hustrun Margareta, barnen David med hustru Malin, Karin med make Niklas, Sara med make Andrea och barnbarn med familjer.
Dag växte upp i Borlänge. Namnet Domeij togs på 1800-talet av släkten som kom från Domsjö. Han kom till Uppsala efter studentexamen och läste medicin och träffade bland annat den legendariske medicinprofessorn Erik Ask-Upmark. Dag mötte även där sin hustru Margareta och de fick tre barn tillsammans.
Dag var tidigt intresserad av att arbeta i öppen vård och efter fyra år på Lammhults vårdcentral kom han 1974 till Linköping där han fick slutföra sin specialistutbildning och kunde utnämnas till provinsialläkare av Kunglig Majt som en av de sista i Sverige. Han kom till Torkelbergsgatans vårdcentral som var den första stora vårdcentralen i Linköping. I övrigt fanns då bara mindre mottagningar med ensamma distriktsläkare i Abisko och Johannelund men flertalet Linköpingsbor fick vända sig till Torkelbergsgatan.
Dag deltog tidigt i planeringen och utbyggnaden av vårdcentralerna i Linköping där det tillkom nya enheter i Skäggetorp, Åleryd, Valla, Ljungsbro, Ekholmen och senare i Kärna, Ryd, Lambohov, Linghem, Johannelund och hos Familjeläkarna.
Parallellt med utbyggnaden av vårdcentralerna blev Dag engagerad i förnyandet av läkarutbildningen i Linköping. Linköping hade sedan 1968 tagit emot läkarstudenter som hade läst de två första åren i Uppsala och sedan flyttade till Linköping för resten av utbildningen. Dag var mycket aktiv i olika arbetsgrupper och företrädde primärvården mycket förtjänstfullt. Han argumenterade engagerat för att den nya läkarutbildningen skulle innehålla mer placeringar utanför sjukhusen och detta ledde till fler praktikplatser på vårdcentralerna men även till den så kallade STRIMMAN. Den innebar att studenterna kom ut till vårdcentralerna redan under termin 1 och återkommande fick träffa patienter för träning i samtalskonst under 5 terminer.
Som distriktsläkare och mångårig vårdcentralschef kommer jag ihåg hur Dag ibland fick stångas för att framföra hur viktigt det var att primärvården engagerade sig i den nya utbildningen.
Man kan i dag konstatera att Dag var mycket framsynt och att läkarutbildningen vid Linköpings universitet är en stor framgång.
Dag var som person mycket engagerad både i sina patienter och i de han arbetade tillsammans med. Han ställde stora krav både på sig själv och andra och han var alltid mycket nyfiken och allmänbildad och alldeles särskilt historiekunnig. Jag hade glädjen att ha honom som min förebild under många år och fick också glädjen att efterträda honom som mer centralt placerad primärvårdsföreträdare i landstinget. Jag kommer mycket väl ihåg hur vi fick tillfälle att gå ett ledarprogram i landstinget för ”seniorer” där vi kom varandra närmare.
2005 pensionerades Dag vid 67 års ålder och flyttade till Norrtälje. Sista åren präglades av att han fick en stroke med svaghet i ena kroppshalvan men han fortsatte att engagera sig i sin egen vård men även i de personer som vårdade honom och stöttade flera att vidareutbilda sig. Sista halvåret försämrades han och kunde stilla somna in på sitt äldreboende.
Östergötland har mist en pionjär inom primärvården och jag har mist en kollega, vän och förebild.