Med sorg har vi nåtts av beskedet att vår vän Christer Oxelgren gått bort.
Vi blev vänner med Christer när vi gick på gymnasiet i Linköping under 1970-talet. Det var en dynamisk tid med mycket ny musik och en stark samhällsengagerad ungdomsrörelse. Allt var möjligt. Vi kom med i SSU och blev sedan aktiva i Vietnamrörelsen. Men vi var inte bara seriösa, vi hade många roliga fester också.
Vid sin första demonstration fick Christer frågan om han ville bära FNL-flaggan i täten för demonstrationståget. Det kan jag väl göra, sa han. Sådan var han, en snäll, spontan och öppen person som hamnade i nya situationer. Han var lite av ett naturbarn, brydde sig inte så mycket om vad andra tyckte utan gick sina egna vägar.
Christer växte upp i det nybyggda bostadsområdet Johannelund på 1960-talet. Som många generationskamrater präglades han av den speciella gemenskap som fanns där. Idrott, särskilt fotboll, och musik blev hans tidiga intressen. Rolling Stones stod hela livet längst fram bland hans skivor och fortfarande som 60-åring var han en duktig motionslöpare.
På 1980-talet skildes våra vägar. Vi blev kvar i Linköping, medan andra försvann till andra städer, många likt Christer till Stockholm. Vi sågs någon gång, men behöll egentligen inte kontakten. I sin nya stad blev han en omtyckt lärare och han musicerade tillsammans med nyvunna vänner. Nu hade han också råd att köpa de gitarrer han ville ha.
Vänner skingras, men ibland hittar man tillbaka till varandra igen när livet blivit lugnare. Vi hann sluta cirkeln med Christer innan han efter en tids sjukdom alldeles för tidigt ryktes bort i förra veckan.
Vi minns vår vän Christer med värme och våra tankar går nu till hans närmaste.