Annica och jag har alltid varit bortskämda med att ha många goda vänner omkring oss, men skaran krymper nästan för varje år nu, för vi är ju i den åldern.
Britt-Marie kämpade mot en obarmhärtig sjukdom i nära två år, men den 25 maj tog allt slut. Trots sjukdom och mycket lidande verkade hon och maken Janne ändå kunna hålla humöret uppe.
Annica och Britt-Marie var klasskamrater redan på lågstadiet på Tornhagsskolan, eller Statens Försöksskola, som den hette då. Sedan har vänskapen med åren bara fördjupats. Enligt Britt-Marie träffades Annica och hon redan på BB i Linköping, då det bara var fyra dagar mellan deras födelsedagar i juli 1950.
Från och med sommaren 1975 fick jag vara med på ett hörn. Vi har många goda minnen tillsammans och då inte minst alla underbara fester i Skäverud, familjen Jaenssons lilla sommarställe vid foten av Vaberget i Västergötland, där Britt-Maries födelsedag i juli brukade firas. Janne och Britt-Marie bjöd alltid på rökt Vätternröding, inhandlad i Klangahamns fiskrökeri utanför Karlsborg, och färskpotatis och jordgubbar och glass till efterrätt. På kvällen brukade vi åka till Forsvik för att lyssna på blues i det gamla gjuteriet. Det här var en mycket trevlig tradition i många år. På förmiddagen, dagen efter, brukade vi fylla våra svampkorgar med kantareller från skogen intill eller åkte vi upp till Vabergets högsta punkt för att njuta av utsikten över Vättern.
Jag kommer alltid att minnas Britt-Marie som en glad, rolig och mycket positiv människa, som alltid stod med båda fötterna på jorden, inte minst under sjukdomstiden. Våra tankar går nu till maken Janne och Emma och Erik med familjer. Vi delar deras sorg och vi kommer aldrig att glömma Britt-Marie.