En god vän och en arbetskamrat, Bill Pettersson, har gått bort.
Bill var alltid en person som ställde upp för sina vänner. Jag minns speciellt två händelser, den ena var när vår överenskomna flytthjälp glömt bort vad han lovat och vi stod där med hyrd släpkärra och två ettåringar och en begränsad tid att får vårt bohag på plats. Trots förkylning och feber kom Bill, lastade, körde och hjälpte oss att lasta av så att flytten kunde genomföras.
Den andra gången var när jag vid besiktning fått körförbud på min bil. Efter mörkrets inbrott kom Bill och vi bogserade iväg bilen till en verkstad. Han ställde alltid upp.
Under många år träffades vi ett gäng mogna herrar och umgicks med god mat och god whisky. Efter några år bestämde vi att det vore trevligt att besöka några destillerier och det blev sammanlagt sju resor till Skottland och Irland. Vem som antog utmaningen att köra bilen i vänstertrafiken; jo, Bill förstås. Dessutom hann vi, tillsammans med våra hustrur med, att åka på flera vinresor i Europa, och även inom Sverige.
Bill och hustru Kerstin hade alltid tid för att umgås eller att diskutera både väsentligheter och mindre viktiga saker i sitt hem eller på telefon. Gästfriheten var alltid stor och jag minns speciellt de tillfällen då vi i snöväder satt i badtunnan och tittade upp mot en stjärnklar himmel.
Med tanke på Bills yrke, urolog, var det inte alltför sällan han av sina gubbkompisar fick frågor om både det ena och det andra. Bill hjälpte alltid till och det är många av hans vänner som kan tacka honom för goda råd och hjälp att lotsas in i sjukvården.
I sin yrkesutövning var han till stor del min mentor och mästare. Han tog sig alltid tid att svara på frågor, visa och instruera inom såväl operationsteknik som handläggandet av svåra patientproblem. Jag kommer vara honom evigt tacksam för detta.
Bill fick aldrig riktigt njuta av tiden som pensionär tillsammans med sin hustru Kerstin. I flera år arbetade Bill kvar på urologen trots att han uppnått pensionsåldern. ”De vill att jag är kvar”, sa han, och som lite typiskt Bill, ställde han upp. Bill fick, efter en tids sjukdom, sluta sina dagar alldeles för tidigt och vi är många vänner och kollegor som kommer att sakna honom.
Mina, och min hustru Maries tankar, går till Kerstin och sönerna David och Christian samt Bills dotter Sanna, med familjer.