Det har funnits många hembygdsvänner i Västerlösa. Bengt Hjalmarson, som nu har lämnat oss, var en av de största.
Bengt bodde under senare delen av sitt liv i Egeby Källgård, som han brukade tillsammans med hustrun Rut. Det är en gammal släktgård, som gått i arv i åtta generationer sedan 1742. I jordbruket ingår även intilliggande Trumpetargård, där han växte upp och sedan också bodde i många år med sin familj. Bengt skulle nog aldrig ha kunnat tänka sig att bli något annat än bonde. Strax före sin bortgång ringde hans arrendator och berättade att vårbruket var klart. Det var ett glädjesamtal.
Bengt och Rut har båda varit mycket aktiva medlemmar i Västerlösa hembygdsförening under många år. Bengt ingick i styrelsen sedan 2003 och var föreningens kassör i 14 år. Han var idérik och skötte föreningens ekonomi på ett föredömligt sätt. Han deltog också i arbetet i hembygdsgården och när det behövdes hade han alltid målarfärg, byggnadsdetaljer med mera hemma, som han kunde skänka till föreningen.
Bengt och Rut föreslog att föreningen skulle anordna en bussutflykt varje år och de arrangerade också resorna de första åren. Så tog Bengt initiativ till en årlig äldredag, då boende på Gammelgården och Servicehuset i Vikingstad bjuds på kaffe och underhållning i Västerlösa hembygdsgård. 2018 var det dags för det riktigt stora projektet – att ge ut en hembygdsbok. Åter var det Bengts idé och efter mycket arbete och med stor entusiasm i en liten grupp kunde boken ges ut 2020.
Bengt närde en dröm om ett ännu större projekt – att flytta tillbaka de tre Egebystugorna från Lunnevad till Västerlösa. Bengts farfar hade 1930 övertalats att sälja dessa stugor från tidigt 1700-tal och med 650 insamlade muséiföremål – sitt livsverk – till Lunnevads rektor för att säkerställa framtida underhåll och visningar. Men det förblev en dröm. Sin kreativitet visade han även i Västerösa Rödakorskrets, där han var en uppskattad kassör.
Bengt och hans familj har varit mycket engagerade medlemmar i Västerlösa Missionsförsamling, som 1975 gick upp i Vikingstad Missionsförsamling och numera heter Equmeniakyrkan. Där får vi nu ta avsked av Bengt.
Hemmet i Egeby har alltid varit öppet för alla vänner och även för människor, som haft det svårt under någon period i livet. Exempel på denna generositet är mottagandet av två flyktingpojkar. En av dem, Danial, blev en ny familjemedlem. Så kan en lyckad integration se ut, med ömsesidig nytta och glädje.
Bengt drabbades de senaste åren av ett svårt handikapp, som successivt förvärrades. Med en otroligt stark vilja och stort stöd från Rut kunde han fortsätta att leva ett bra liv. Han kom till hembygdsgården i egen bil, parkerade intill kaffebordet, öppnade bildörren och kunde delta i gemenskapen.
Bengt var en mycket positiv person, som gav energi till andra. Även under de sista, svåra åren tyckte han att de hade det bra – han och Rut. Han var en mycket omtyckt person och det var trevligt att umgås med honom.
Vi tackar Bengt för alla hans insatser i hembygdsföreningen, för fint samarbete och ett gott kamratskap. Många kommer att sakna honom, men kommer också att minnas honom med glädje.