Jag har känt Astrid sedan unga år och hon kom till att bli en väldigt god vän.
Musik har alltid varit viktig för familjen Bäcklund, och det var igenom den som jag först lärde känna hela familjen. Men när jag under 70-talet började engagera mig i biståndsverksamhet i Pakistan genom PACS så blev kontakterna med Astrid det som gjorde att vi kom varandra nära. En vänskap som höll i sig under alla år. Tack Astrid!
1976 kom några vackra handbroderade blusar från PACS handarbetscentra i Pakistan till Sverige och vi började sälja dem. Astrid blev tidigt intresserad av de vackra kläderna och efter ett besök 1987 då hon såg hur tillståndet i Pakistan var för fattiga kvinnor tog det rejält fart med både försäljning och föreläsningar runt om i Östergötland. Utrustad med diabilder, skärmar och kläder till försäljning gjorde vi ibland gemensam sak och åkte runt och informerade om kvinnors och barns situation i Pakistan.
När familjen Bäcklund flyttade till Källsvedens skola ordnade Astrid ofta träffar i sitt hem och en gång varje år hade hon öppet hus i trädgården med musikunderhållning, mannekänguppvisning och information om PACS samt försäljning av kläder från PACS kvinnocentra. Genom åren skickade hon in flera hundra tusen kronor till PACS verksamhet bland fattiga i Asien.
Astrid gjorde inte mycket väsen av sig, men trots sitt lite försynta sätt var hon alltid initiativrik och alltid positiv och glad. Vi hade så roligt tillsammans. Åh, vad jag saknar Astrid!
Jag hade också förmånen att få vara tillsammans med henne under flera resor till Pakistan och Indien. En gång kom hon med en grupp på åtta personer. Alltid aktiv, alltid engagerad.
Så småningom började Astrid ordna resor till olika resmål i Europa. Jag hade också tillfälle att vara med på två av dem.
Astrids minne kommer att leva vidare. Saknaden är stor.
Eftersom många har givit en gåva till PACS för att hedra Astrids minne, kommer även framöver behövande i Asien att bli hjälpta. Tack!